Mitt liv: Mobbad redan i förskolan

Det var i förskolan allting började. Dagarna kantades av att jag inte fick vara med och leka, att de andra barnen skrattade åt mig, att jag alltid gick ensam. Jag fick på nära håll uppleva mobbning och mörka känslor som inget barn i fyraårsåldern någonsin ska behöva känna. Ensamhet. Ilska. Besvikelse. Nedstämdhet

Från början var jag en go’ och glad liten tjej som älskade att uppträda till låtar av Magnus Uggla eller Spice Girls. Klädd i cykelbyxor, en topp och mammas klackskor dansade jag runt i vardagsrummet hemma. Mitt hår var rufsigt uppsatt i en hästsvans och jag hade snott mammas smink och pudrat näsan med. Jag var en sprallig tjej som pratade högt, för jag ville bli hörd, sedd. Uppmärksammad. Men ju mer jag blev utfryst av de andra barnen i förskolan, desto mer drabbades jag av humörsvägningar. Jag blev en annan Malin. En Malin som plötsligt var sur hela tiden och som trodde att ingen älskade mig.

En dag hade jag fått nog. När jag kom hem från förskolan sprang jag in till vardagsrummet, slängde mig på golvet och grät och skrek. Jag var förbannad och ledsen på samma gång.

Mamma frågade vad som hänt och jag svarade att jag aldrig hade någon att leka med, att jag aldrig fick vara med. Då ringde hon till en av min förskollärare och frågade varför de inte lagt märke till det här. De menade att de inte uppfattat mig som utanför. Mamma höll mig hemma i två veckor, krävde att förskolan skulle vidta åtgärder – men när jag kom tillbaka var det samma visa igen.

Jag lämnades utanför, igen, och min tillvaro i förskolan fortsatte att försämras. Inga åtgärder vidtogs av förskolepersonalen och i korta drag blev mobbningen snart min vardag, trots att mamma otaliga gånger förde dialog med personalen.

Jag får ofta höra av människor att det inte går att bli mobbad redan i en så ung ålder. Då är man bara ett barn. Sant. Man är bara ett barn. Men barn vet vad de gör, de vet oftast vad som är rätt eller fel, även fast de inte alltid medger det. Därför måste man aktivt arbeta förebyggande mot mobbning i förskolan för att främja barnens rätt till trygghet och lära dem att kränkningar aldrig är okej.

Arbetet mot mobbning behöver ske utifrån  varje förskolas enskilda behov och en plan mot mobbning är nödvändig. Att ta tag i mobbningsfall direkt när de sker är viktigt, liksom att dra lärdom av tidigare fall där kränkningar förekommit.

Alla barn är lika värda och har samma rättigheter – inget barn ska kränkas. Det står skrivet i barnkonventionen, som också handlar om att barnets bästa ska komma i första hand i alla situationer.

Det som sårat mig mest är att mina förskollärare inte uppfattade mig som utanför. För mig är det ett varningstecken på att de inte var tillräckligt engagerade i barnens välmående och därför missade de att se och lägga märke till varje barn, däribland mig. Med rätt utbildning och verktyg i mobbningsfrågan kan mobbning minska, inte bara i förskolan, utan också som samhällsproblem.