Novell: Kärleksparadiset (Del 2 av 3)

17-åriga Hanna tillbringar sommarlovet vid den spanska medelhavskusten, eller som hennes föräldrar kallar det: det ultimata semesterparadiset. Efter att ha fått kramp under en simtur och räddats av båtkillen Diego, bjuder han in Hanna till en strandfest samma kväll och i hemlighet hoppas hon att han blir hennes första, heta sommarflört. En plan som verkar gå Hannas väg, ända tills en rödhårig tjej till havs får Diego att känna sig obekväm under deras dykar-dejt. 

Hon pressade sina fylliga, mjuka läppar mot hans – fullkomligt njöt av närheten de kittlande kyssarna gav upphov till. Diego kupade lätt ena handen om hennes ansikte samtidigt som han lät sin lediga hand leta sig smekande nedför ryggen. Det pirrade i kroppen så mycket att Hanna nästan kände sig berusad. Fast det var hon ju också, ekade en röst från någonstans i huvudet, i alla fall bara lite. Men alkoholen som spridit sig i kroppen efter ett par oskyldiga, om än goda, drinkar var inte densamma som den överförfriskade känslan som nu fann sin väg ut i varenda liten cell.

Hanna placerade sina armar på Diegos axlar, lät dem vila där och omfamna honom. Deras kroppar kändes heta mot varandra, som om det fanns någon slags elektricitet mellan dem, en magnet som drog dem närmare varandra tills det inte fanns något utrymme kvar att göra slut på. Förminska. Hon gillade tanken av att låta fingrarna leka i hans mörkbruna hår. Det kändes som om natten aldrig skulle ta slut, men redan kunde hon på håll höra fåglar kvittra i exotisk melodi.

Sakta drog Hanna sig tillbaka, särade på läpparna och andades tungt, avslutade kyssen mot sin innersta vilja. Dragningskraften var så stark att deras gnistrande blickar inte kunde särskiljas för ens en tiondels sekund. ”Jag hade kul i kväll”, sa Hanna. Hon kände hur kinderna rodnade.

”Jag med”, svarade Diego. Han drog henne försiktigt intill sig och höll fast henne där, pressad mot sin flammande hetta. Sedan kysste han henne på halsen och viskade i hennes öra. ”Fast du sög på biljard inne på strandklubben.”

Hanna hade antagit hans utmaning om att dyka upp vid sandstrandens fest efter att han tidigare sett henne hamna under vattenytan, hoppat i från sin båt och räddat henne när ena benet krampat. Det hade hon också gjort. ”Intala dig själv vad du vill, jag såg allt att du fuskade.”

”Det var i alla fall värt ett försök”, sa Diego, med hes röst. Han såg på henne med sina mörka ögon.

De stod en bit utanför den vita, stora lyxvillan Hanna skulle spendera sommaren i tillsammans med sina spanska föräldrar – enligt dem var det här det ultimata semesterparadiset. De hade växt upp här, mellan Barcelona och franska gränsen, i medelhavskustens exotiska natur. Costa Blanca var deras hem.

”Jag borde nog gå in”, sa Hanna. Osäker på var hon skulle göra av blicken sneglade hon över axeln, mot fasaden bakom henne.

Diego kupade ena handen om hennes ansikte igen, fick henne att se på honom genom de långa ögonfransarna. ”Ja, tror du att vi kan ses igen snart?”

Hon var tyst i några sekunder innan hon svarade. ”Det är klart, men jag måste erkänna en sak … jag är inget fan av offentliga dejter, så nästa gång kan vi väl ses ensamma?”

”Det skulle jag gilla”, svarade Diego, med låg röst. Han sänkte huvudet och mötte henne i en intensiv kyss.

När Hanna vände om, gick uppför terassen och tryckte ner dörrhandtaget log hon för sig själv. Kroppstemperaturen verkade ha stigit flera grader, hon kände sig positivt omtumlad av alla de berusande kyssarna.

Diego, lång och med en figur fast av muskler, harklade sig och sa: ”Vad sägs om en båtdejt i morgon?”

Hanna tittade på dörren, som fortfarande gapade öppen, sedan på Diego. ”Det skulle jag gilla, vi ses då?”

Diego log blygsamt. ”Ja, sov gott.”

”Godnatt”, svarade hon, och drog en hand genom det svarta långa håret.

Hanna fick använda hela sin viljestyrka för att inte vända sig om och låta sig tappa greppet om verkligheten i ännu en magisk kyss. Hon skulle kunna ha stått här hela natten, i hans famn, och aldrig släppt taget.

Hanna kunde ha fortsatt att titta på Diego, inspektera honom hela dagen, om han inte börjat förbereda den medelstora båten för landstigning.

”Vart är vi på väg?” frågade hon tillsist.

Han vände på huvudet och såg på henne med ett charmigt leende. ”Det får du se, vi är snart framme.”

Hon mötte hans blick. ”Vad ska vi använda den där utrustningen till?”

Diego sneglade på henne samtidigt som han försökte koncentrera sig på att stiga i land. Vid det här laget åkte de långsamt längs sidan av ett högt berg, och Hanna gissade på att de nog måste vara någonstans längre bort på kusten – en bit från Tamariu, sandstranden de först mötts på. Nästan, i alla fall, egentligen skedde deras första kontakt med varandra på djupt vatten. I det ögonblicket fördes hon tillbaka i tankarna till föregående kväll, när hon låtit han vinna i biljard på festen och hur han övertalat henne om att nattbada.

Hanna tog sig för pannan, herregud, hon hade nattbadat med en snygg kille som hon knapp känner. Hon kände sig kallsvettig vid bara tanken om hur … galen hon verkade vara i Diegos närvaro. Vad det något han gjorde med henne, eller var det här en version av sig själv hon inte upptäckt tidigare?

Hon visste varken bu eller bä, vad hennes plötsligt spontanitet berodde på var oklart, fast hon gillade det. Och för varje stund hon tillbringade med Diego började det här kännas mer och mer som ett kärleksparadis.

”Vänta så ska jag visa dig”, svarade Diego på frågan. Han kastade över några tjocka rep till en kille i hans egen ålder som stod på en mindre brygga byggd till berget. ”Tjena, Alvaro, hur är det?”

Alvaro, förmodligen en kompis eller någon bekant till honom, skrattade. ”Bra fråga. Här står jag på en öde brygga, men någonstans finns ett gäng tjejer som skulle dö för att umgås med mig medan jag jobbar. Det är jag säker på.”

”Jag har alltid varit svag för din ironiska humor. Kan du hjälpa mig med den här?” undrade Diego. Han räckte över utrustningen ur båten.

”Skojar du eller? Det är mitt jobb, dessutom har jag inget annat för mig”, svarade hans kompis, och tog emot.

Diego instruerade henne, utrustade henne med allt från våtdräkt till cyklop. Först iklädd tunga förnödenheter förstod hon att de skulle ägna sig åt dykning. ”Redo?”

Hanna nickade, sedan förklarade han tekniken hon skulle använda när hon hoppade i vattnet för att undvika misstag. Vattnet var rent och klart, överallt simmade färgglada fiskar och livet under vattnet var beundransvärt vackert, vilket gjorde upplevelsen magisk. Det var som om hon var en sjöungfru i havets mäktiga rike.

De kom in i en undervattensgrotta stor som en domkyrka, med korallrev och variationer av fiskar som fick henne att bara häpnadsväckande stirra. Det kändes verkligen som att resa i tiden. Aldrig hade hon trott att det var så här havets skönhet egentligen såg ut, att någonting så stort kunde vara så överraskande förtrollande.

Hon log av förtjusning mot honom, killen som fått henne att tappa andan, som tagit med henne hit för att låta henne utforska någonting som låg honom varmt om hjärtat. Hon kände sig som den lyckligaste tjejen på jorden. Och även fast hon inte tänkt det högt än, var det något som höll på att förändras. Hon gillade verkligen den här spanska killen, och det kändes som om hennes känslor var besvarade.

”Hör du det där?” frågade Hanna. De hade tagit sig ovanför ytan och hämtade nu andan.

”Ja, det låter som om någon har fest.”

De hörde hög musik spelas. Den var intensiv och snabb, basen var kraftfull. Tillsammans med det hörde de folk som skrattade och skrek och sjöng med. En båt dubbelt så stor som Diegos intog deras synfält, den åkte nära bergen men tycktes inte ha planer att stanna. Vad var det för några folk som var på den?

Hanna kollade på Diego. Han verkade få en känsla av obehag när han kisade mot solen för att granska personerna. Hans blick tycktes fastna på en tjej med långt, rött hår uppsatt i en hästsvans. När hon fick syn på dem ropade hon: ”Vill ni komma och festa med oss? Vi har massor av sprit.”

På något sätt hade hennes röst en biton som verkade göra Diego nervös. Hanna visste inte vad det betydde, men den här tjejen ville inte vara trevlig. Hon hånade dem.