Novell: Kärleksparadiset (Del 3 av 3)

17-åriga Hanna förväntade sig ett dötrist sommarlov på den spanska medelhavskusten vid Costa Blanca, föräldrarnas semesterparadis. När hon räddas av båtkillen Diego tar allt en helt ny vändning, och i den exotiska hettan faller hon för honom. Men oväntat dyker hans ex upp vid deras dykar-dejt och ser Diego tillsammans henne. Ett rykte sprids och i rampljuset hamnar Hanna, stämplad som något hon inte är. Ska hon våga ryta ifrån, eller sopa det under mattan och ägna sista tiden av sommarlovet med sin sommarflört? 

Hanna lutade sig mot dörren, tog sig för pannan med båda händerna, sjönk sakta ner och satte sig på det bruna trägolvet i mörk ek. Hjärtat bultade så hårt och fort i bröstkorgen att hon kände sig yr, kallsvettig. Det var som om hon befann sig i helvetets lustgård. ”Lämna mig ifred.”

”Förlåt”, sa Diego. Hon hörde hur han drog en djup, besvärad suck från andra sidan dörren. ”Öppna dörren så kan jag förklara?”

Förklara? Det fanns ingenting att förklara. Flera veckor av sommarsemestern vid den spanska medelhavskusten hade passerat och de hade spenderat dem tillsammans, de hade nästan varit oskiljaktiga. Men de senaste dagarna var det som om all tid de ägnat varandra blåsts bort av vinden, som om deras tillvaro egentligen bara varit en idyll, en förtrollning som upplösts. ”Nej!”

”Hanna …”

Ilskan kokade inom henne så mycket att pulsen rusade iväg och någonting i stil med besvikelse svepte över henne. Hon reste sig snabbt upp, drog tag i det silvriga handtaget och svängde upp ytterdörren till den stora villan i bergen. ”Vad vill du?”

Diego såg sig omkring för att försäkra sig om att ingen tittade. Eller lyssnade. ”Hör på, jag visste inte att mitt ex skulle ta så illa upp av att se mig med någon annan – inte ens att hon var kapabel att vara så elak.”

Tjejen med långt, rött hår uppsatt i en hästsvans hade visat sig vara Beatrice Roudrigez – hans före detta flickvän. Hon som inte ville vara särskilt trevlig när hon gjorde narr av dem från den där båten under deras dykar-dejt. ”Skitsnack,” sa Hanna, och blängde på honom. ”Du känner henne och vet att allt hon bryr sig om är sig själv, ingen annan.”

”Jag –”

”Tyst!” Hanna höjde rösten, tillräckligt för att få ordet igen. ”Den senaste tiden har hon gjort mitt sommarlov till ett rent helvete, jag kan inte gå någonstans längre utan att folk kollar snett på mig, tack vare det där ryktet.”

Diego gav henne en blick, helt tom och nästan polerad. Var det osäkerhet hon skymtade där inne i de mörka ögonen? ”Ryktet?”

”Ja”, sa hon, bestämt. ”Folk här vet att jag kommer från en välbärgad familj, och ditt ex var smart nog att dra nytta av det, nu framstår jag som en madrass.”

Han släppte ut andan som han inte ens verkat insett att han hållit. ”Jag vet inte vad jag ska säga.”

Hon svarade inte med en gång, bara stirrade och tittade rakt på honom. ”Vad sägs om att du förklarar varför du inte hört av dig på flera dagar?”

Diego skakade på huvudet, sedan stegade han bestämt fram till henne där hon stod i dörröppningen med armarna korsade över bröstet. Hans mörka ögon blixtrade till av en intensiv åtrå som smittade av sig på de fylliga läpparna när de mötte hennes i en dans av lågor. ”Håll bara tyst, okej?” andades han mellan kyssarna.

Hannas hjärta rusade iväg och pulsen slog så skrämmande fort att det kändes behagligt.  För bara några sekunder sedan hade hon varit beredd att ge upp allt de hade, men en inre röst ekade i hennes huvud att det inte var dags att släppa taget än. ”Måste det vara så svårt?”

Han viskade med hes röst och fann sin väg ner längs halsen. ”Vadå?”

”Jag vet inte”, svarade Hanna. Hon placerade sina armar på hans axlar, omfamnade honom och pressade sin kropp mot hans.

”Du kanske bara är rädd för att falla hårt”, sa han tyst. Sedan visade han vägen, backade henne bakåt tills de var innanför tröskeln och slog igen dörren med sin lediga hand. När han försiktigt tryckte henne mot ena väggen i hallen fortsatte han: ”Men det får räcka med väntan nu.”

Diego gjorde Hanna varm, het överallt. Hon kände hur blodet pulserade i ådrorna, hur natten böljade i ett gungande hav och hur deras längtan till varandra lockade. Och hon höll med i ett lågt stön. Hon ville ha honom. ”Mhmm …”

Han lyfte upp henne och bar henne mot den dörr på nedre våningen som stod på glänt, hennes stora rum med lite för mycket lediga ytor och dämpad belysning. Där hade de tillbringat mycket tid tillsammans på sistone, haft filmmaraton och somnat tätt intill – som om de var pojkvän och flickvän. Hennes sovrum var som hon. Rent och doftande, avskalat på allt som var onödigt.

”Vart är dina föräldrar?” frågade Diego, och puttade igen sovrumsdörren fastän de var ensamma. Sedan han satte sig ner på dubbelsängen och lutade sig bakåt så att Hanna satt gränsle över honom.

Känslan av hur han berörde, förförde henne strömmade genom kroppen som om deras sammanflätade kroppar gav upphov till någon slags elektricitet. Hans ord var outtalade men när Diego log sådär snett, sexigt mot henne visste hon att viljan var ömsesidig. Hans djupa blickar fängslade henne, och hon la märke till hur han berusades av sin illusion av något mer.

”De är på en tillställning hos mina släktingar”, svarade Hanna. Hon kysste honom passionerat och flätade in sina fingrar i hans hår, utforskade sedan med en hand de hårda magmusklerna under den blå skjortan. Utan aning, utan någon kontroll, lät hon sig styras av deras hjärtan som bankade i takt. Om första gången gick vägen skulle natten gå mot ren magi.

”Bra”, mumlade Diego. Han förtrollades av hennes djupa blick och sa: ”Kom lite närmare mig.”

Hannas värld kändes upp och ner, fast på ett nytt och tillfredsställande sätt. Hon lät allt hända nu, rullade över på rygg och skrattade nervöst när de fängslades i varandras famn. Hon ryste till av hans mun mot sin magra hals. Allt hon visste var att hon var hans, och han var hennes.

Diegos ögon lyste genom mörkret. Hans flammande hetta gjorde sig märkbar och Hanna rodnade vid tanken av vad det innebar, kände hur kroppstemperaturen steg ytterligare några grader och fick henne att sättas i brand. Hon kände att de båda visste vad de ville, hur deras pulsar brände och hur ingen nog ville vänta så länge till.

Blodet rusade i kroppen och Hanna kände sig berusad av honom. Hon kunde känna lusten i varje andetag. Stundens magi förlorade hon sig i, njöt av Diegos mjuka läppar mot sin hud och andades tungt när han fann sin väg nedför halsen mot magen. Hans händer var överallt på en och samma gång, lämnade inte en endaste yta fri från het beröring.

Hjärtat slog snabbare, som om adrenalin utsöndrats i bröstet, när Diego drog av henne det vita linnet och kastade det åt sidan. Hanna flämtade njutningsfullt till.

Diego drog av sig tröjan, tog hennes hand och la den över sitt bröst igen. Hans hjärta galopperade under huden. Han tog hennes ansikte mellan sina händer, höll upp det mot sitt och kysste henne med all sin skicklighet, med all sin ömhet och lust och längtan och lättnad. Hennes tunga fann hans, smekte och sög.

Han kysste hennes hals, flämtade mot hennes hud. Drog upp hennes händer så de hamnade över hennes huvud, höll fast hennes handleder samtidigt som han retade henne med tungan mot den bara huden. Hon brann av en eldande hetta och gillade när han smekte henne så här.

Diego knäppte upp sina byxor. Hanna förde sin svala handflata över hans mage och stack ner handen i hans byxor. Hon såg intensivt på honom och mötte sedan hans allra mest känsliga hud. Hon ville det här. Han ville det här. Ingenting kunde längre stoppa dem, inte ens det där fåniga och falska ryktet. Deras dragningskraft var fullständig.

Hanna andades mer och mer, utan att stanna upp för ett endaste tag, och kände pulsen höjas. Det var som om allt snurrade runt i en virvelvind av tillfredställelse när Diego gjorde samma sak tillbaka och letade sig fram till hennes mest intima del. I det ögonblicket ramlade hon långt in i nattens glöd. Kanske var det här mer ett kärleksparadis än något annat, trots allt, tänkte hon för sig själv. Ja, så var det, och Diego skulle hon sent glömma.