Skrivtips: Bakgrundshistoria och varför James Dashner (Maze Runner) är grym på det

Många författare har jag märkt använder sig av en hel del bakgrundshistoria i början av sina böcker. De liksom inleder boken med att berätta vad som hänt i huvudkaraktärens förflutna och bara förklarar en massa historik de femtio första sidorna. Inte bara är det jobbigt att läsa, det gör att läsaren tappar fokus. Man hänger inte med och det blir helt ointressant att fortsätta läsa när massa information och fakta rabblas upp.

Det här sättet att skriva och inleda böcker på är enligt mig vanligt bland författare. Början sabbas och den egentliga storyn tappas bort och börjar inte förrän längre fram.

Bakgrundshistoria som inledning till en bok tyder på dåligt självförtroende och brist på byggstenar hos författaren. Som författare tror man då helt enkelt inte på sin story.

Om storyn är tillräckligt stark kommer den bära läsaren genom de första femtio sidorna, även om det inte från start klargörs vilken roll eller funktion huvudkaraktären har. Maze Runner av James Dashner är ett grymt exempel på bok där författaren är skicklig och kan sin story. Dessutom är storyn så pass stark och hållbar att han inte behöver någon bakgrundshistoria de första kapitlen.

Maze Runner inleds med att huvudkaraktären Thomas vaknar upp på ett ställe som kallas för gläntan. Notera: Thomas vaknar upp utan att veta mer än att hans namn är Thomas, att platsen han befinner sig på kallas gläntan. Han vet ingenting om sin familj, eller om han ens har en, och han har minnesluckor – big time. Ingen som helst bakgrundshistoria framgår i de första kapitlen: man vet inte heller varför han vaknat upp i gläntan eller varför han befinner sig i en labyrint.

I takt med att Thomas bakgrund nystas i och upptäcks efterhand genom saker han är med om, upptäcker också läsaren bakgrundshistorien. Den är snyggt invävd. Det är på det viset läsaren engagerad och vill fortsätta läsa.

Använder du bakgrundshistoria inledningsvis de första sidorna av boken beror det mest sannolikt på att:

1. Din story håller inte. Den är inte tillräckligt hållbar. Alla pusselbitar har inte fallit på plats.

2. Du har bristande självförtroende. Du vet egentligen inte vad du vill få fram eller vart storyn ska ta vägen. Och om inte du vet det, hur ska då dina karaktärer veta?