Tankar och funderingar: Jag vill ju ha dig, förstår du inte det?

Jag är inte längre ditt andrahandsval. Jag vill inte vara den där tjejen som, trots rädslan för vad resultatet ska bli, yttrar sina känslor för dig och seriöst ställer dig frågan: känner du likadant? Bara för att sedan bli bemött med tystnad eller bortförklaringar – för att du i själva verket är den som är konflikträdd.

Det är inte det att jag aktivt väljer att se mig själv som ditt andrahandsval. Men jag blir det när mina känslor för dig fortfarande existerar, och du fortsätter att välja någon annan framför mig.

Jag tror på allt det fina du säger, vill så gärna att det ska vara sant, äkta. Jag vill ju ha dig, förstår du inte det? Du kanske inte vill ha mig, men då kan du väl i alla fall säga det rakt ut när jag ställer frågan?

Nej, vet du vad, jag kanske inte kan släppa mina känslor för dig. Jag kanske inte kan hjälpa att det gör ont att se dig med någon annan. Fast jag tror nu, efter att faktiskt ha förklarat för dig hur jag känner, att jag måste stänga av mina känslor. Bara glömma. Dig.

För du känner uppenbarligen inte som jag. Åtminstone inte längre.