Mitt liv: Jag tar skit och gör det till guld

Det krävs en viss talang för att ta kritik och motgångar på rätt sätt. Mycket handlar om vilken inställning du har till det. Vad vill du göra med all dynga som kastas rätt i ansiktet på dig?

Du har några få alternativ att välja mellan.

Antingen suger du åt dig all skit och mår dåligt, eller så vänder du på steken och gör tvärtom: omvandlar negativitet till positiv energi. Se det som ett slags bränsle till för att driva dig själv framåt, mot dina mål och drömmar.  Det är aningen eller.

Men det är inte alltid så lätt att se bort från saker som kritik, motgångar eller skitsnack. Inte alls, faktiskt. Ibland tar du åt dig. Mycket. Även fast att du kanske inte vill. Ingen kan klandra dig för det – som människa är det normalt och inte minst okej att falla tillbaka. Att känna. Att påverkas. Att inte orka agera någon slags maskin som tar det negativa och förvandlar det till något positivt, bättre.

Det finns dagar då jag lyssnar till peppande och bra musik, dansar omkring och sjunger (skitdåligt!) med till låtarna i mitt rum. De dagarna tänker jag att ingenting kan hindra mig från att uppnå allt det där som jag så gärna vill uppnå.

Fast så finns det tillfällen när jag bara vill be allt och alla att dra åt helvete, när jag tänker att jag minsann inte behöver någon eller något i mitt liv förutom mig själv. Jag klarar mig ju bäst på egen hand, tycker jag. Och oftast känner jag på det sättet när något dåligt hänt mig. Det kan vara allt från att en kille inte hör av sig och bara verkar leka med ens känslor, till att ytterligare ett förlag refuserar mitt senaste manus. Då brakar ”helvetet” loss. Jag blir irriterad, sur, ängslig. Frågar mig själv vad fan allt dåligt ”bara” ska hända mig för?

Sedan lugnar jag mig. Sedan börjar jag fundera. Kollar mig själv i spegeln och ser hur jävla snygg jag är. Peppar mig själv. Nu jävlar.

Den där apkillen förtjänar mig ändå inte, och det där förlaget ska få se på fan när jag på egen hand ger ut min nästa bok och skriver nästa bästsäljare. Jodå, de ska allt få smaka på sin egen medicin – på ett eller annat sätt. Där och då gör jag något som jag uppmanar er att också göra: jag tar skit och gör det till guld.