Krönika: Tjej och kille, katt och råtta

Vi träffades online. Vi snackade. Vi sågs. Vi gick ut på dejt. Vi lärde känna varandra. Vi tyckte om varandra. Vi skrattade tillsammans. Vi njöt av varandras sällskap. Vi sov ihop. Vi pratade om framtiden. Jag började gilla den här killen, rätt så mycket, faktiskt. Tillräckligt mycket för att ha bildat mig uppfattningen om att han ville något mer än bara vara mig en flört. Men jag var osäker, han hade ju egentligen inte sagt vad han ville, och jag hade inte vågat fråga. Och så kom dagen då han plötsligt säger att han inte ville ha ett förhållande, åtminstone inte ”just nu” eller snarare ”just då”.

Ilska, ängslan, tomhet sköljde över mig. Jag hade ställt den raka frågan om vad det var som pågick mellan oss, och till min stora besvikelse fick jag ta del av ett svar jag hoppats på skulle vara ett annat.

Vad hade hänt om jag bara tagit modet till mig att ställa den förbannade frågan från första början, eller innan jag hunnit fatta mig ett för stort intresse för honom? Jag vet inte. Jag blev sårad. Jag gick vidare. Det var längesedan.

Det här med att dejta verkar handla alltmer om vem som spelar spelet bäst. Du ska vara nåbar men samtidigt tillräckligt avvisande, eller lite lätt nonchalant, för att få den andra på kroken. Du ska inte höra av dig för mycket, för då är du för på. Du ska vara snygg, ha bra klädstil, passa in – fast ändå vara dig själv (du får gärna vara ödmjuk, rolig och het också). Du ska tråna efter killen, och han ska tråna efter dig.

Att vara tjej och kille i dejtingvärlden är som att vara katt och råtta: man vill bli jagad samtidigt som man vill jaga. Annars är det inte kul. Det måste finnas spänning. Båda parter vill ha det man inte kan få, därför blir ju jakten det som höjer intresset.

Men jag är trött på att spela spelet om att jaga och bli jagad. Vad är poängen?

  • Killen ringer och smsar, fast när man väl svarar så får man inget svar tillbaka. Jaha, okej?
  • Killen ”har fullt upp”, men har tid att ses när han känner sig ensam. Är du seriös eller?
  • Killen vet inte när ni kan ses, det går ju inte att planera. Men, alltså, hejdå.
  • Killen har ingen aning om vad han vill. Nehe, men dejta inte någon då?!

När man träffar någon måste man vara tydlig med vad man vill. Att säga det från första början, istället för att ge falska förhoppningar till den andra personen. Man känner väldigt snabbt när man träffar en person om man a) vill fortsätta träffa personen för att man har ett intresse eller  b) bara vara kompis.

Ursäkta, men hur jävla svårt kan det vara?