Tack, mamma!

Jag började rida när jag var 5 år, då på något ställe som kallades för ”Evas ponnyfritids”. Sedan dess har jag varit en hästtjej. När jag växte upp och blev lite äldre började jag rida på Orust ridklubb, och där red jag i ett par år innan jag tröttnade och ville göra något annat. Så jag tog en paus och började träna på gym i stället. Men jag kunde aldrig riktigt släppa det där med hästar, jag saknade att vara i stallet och bara släppa allt. Bara vara jag. Därför hjälpte jag privatpersoner med deras hästar och red en eller flera dagar i veckan. Det här gjorde jag i perioder under några år innan jag kände en enorm längtan efter egen häst.

Jag började kolla hästannonser på hästnet och blev mer och mer besatt av tanken om egen häst. Tillslut började jag tjata på mamma och pappa om det i flera månader. Tjatet gav resultat och jag åkte och provred ett par hästar innan jag hittade Mess. Vi klickade direkt. Det räckte att jag fick se han på avstånd så visste jag att det var han jag skulle köpa, och det gjorde jag också.

Men att köpa egen häst hade jag aldrig klarat om det inte vore för mamma (och pappa såklart), men framförallt för mamma. Från början hade jag alla pengar till att kunna köpa Mess, men så hände några grejer som jag inte räknat med – jag hade kunder i företaget som inte betalade stora fakturor, och i samma veva fick jag dra igång både inkasso och kronofogden på den här specifika kunden. Jag skulle få ut mina pengar, men det skulle dröja, och då det var flera intresserade för Mess var jag tvungen att ha någon som hjälpte mig.

Mamma gjorde något som jag aldrig kommer kunna tacka henne tillräckligt för: hon hjälpte mig att lägga ut pengar för halva kostnaden av vad Mess kostade. Utan henne hade jag inte varit där jag är idag: med min barndomsdröm uppfylld. Så det här inlägget är till dig mamma. TACK!

Jag vet att många i min omgivning tycker att jag alltid är så upptagen och att jag är i stallet hela tiden. Men det här är mitt intresse. Hästar är mitt intresse. Det får folk bara acceptera. Det är dyrt att ha häst, jag ska inte ljuga. Nu har jag fått chansen att äga en egen häst och jag tar vara på den varje dag. Precis som min hund, Safira, så är Mess som mitt ”lilla” barn. Vi växer tillsammans, möter utmaningar tillsammans, misslyckas och lyckas.

Vi är ett team!

 

2221

454545

222