Mobbning – ett växande problem

Att vara mobbad är att anses vara annorlunda av elaka människor; att inte passa in, att bli utfryst, exkluderad ur gemenskapen och sedd som mindre värd. Mobbarna såg mig som konstig under så pass många år att jag tillslut var övertygad om att så var fallet.

― Malin Engelbrektsson

Mobbning är ett växande problem i Sverige, där 22% av 60 000 barn det senaste året blivit kränkta av en annan elev, det visar Friends rapport för 2015. Samma rapport visar att 20% av tjejerna på högstadiet har blivit utsatta för sexuella trakasserier, motsvarande siffra bland killar är 10%. Stude- rar man rapporten vidare kan man också läsa att en tredjedel av eleverna upplever att lärarna inte agerar vid kränkningar, trots det menar 83% av lärarna (enligt undersökningen) att de vet hur man ska agera vid kränkningar. Dessutom förklaras det att var tredje ung har blivit kränkt på nätet minst någon gång under det senaste året, samt att de otryggaste platserna på skolan är toalett, omkläd- ningsrum och nätet. Därtill visar det sig att eleverna uppfattar taskiga kommentarer, elaka blickar eller miner plus fysiska kränkningar som de vanligaste trakasserierna.

Mobbning borde uppmärksammas mer i skolledningarna, eftersom det är personalen där som mest har makten att förändra en elevs utsatta tillvaro. Viktigt att ha i åtanke är dock att det inte bara är den ökända nätmobbningen på sociala medier som verkar öka, åtminstone enligt medier som tidskrifter, utan också den som sker i verkligheten (alltså inte i cyberspace), på skolområdena. Även om nedvärderande grejer sker via internet, ungdomarnas numera so§ciala forum, grundar mobb- ningen sig fortfarande i ett tidigare problem. Ett problem som grott sig starkare genom händelser i det verkliga livet.

Oftast handlar det om att personer med lågt självförtroende och låg självkänsla, eller som har dåliga hemförhållanden, trycker ner andra. Då ger de sig på de som är lätta att komma åt, som inte har samma sociala status som de själva, och som aldrig skulle våga käfta emot. Typiska drag för hackkycklingar, de som många gånger faller offer för mobbare, är enligt min mening: blyghet, osäkerhet och tillbakadragenhet.

Mobbning finns överallt och det förekommer när du minst anar det. Precis i den här stunden, när du läser ord för ord, är det någon där ute i världen som blir kränkt. Om det är på en skola, via nätet, på fotbollsplanen eller i ett avlägset område så är dessa ställen bara början på en lång lista av möjliga platser där mobbning kan förekomma. Jag slår vad om att den där listan kan bli exakt hur lång som helst. För det är faktiskt så, vare sig du vill tro det eller ej, att sådana här elakheter är mer vanligt än du någonsin kan föreställa dig.

Ser man till rapporten Utvärdering av metoder mot mobbning som Skolverket publicerat, som också bygger på delrapporten På tal om mobbning – och det som görs, deltog 10 000 elever i års- kurs 4-9 vid 39 skolor i studien och svarade på en stor enkät. Man ser att 7-8% av eleverna har utsatts för mobbning. Undersökningen förklarar dessutom att, till skillnad från tidigare studier, att tjejer är lika utsatta som killar. Rapporten som genomförts av sju forskare på uppdrag av Skolverket, under perioden 2008-2010, visar också att antalet kränkta elever skiftade mellan 16 till 19 pro- cent beroende på mättillfälle. Tjejer och killar mobbades i ungefär samma grad, vilket enligt studien ansågs avvikande eftersom tidigare studier visat att killar tenderar att bli utsatta för mobbning i hög- re grad än tjejer.

Det finns de elever som faller offer för mobbning enbart under en begränsad tidsperiod, men sett till enkätens svar finns det en stor grupp utsatta som någon gång under skoltiden blir mobbade. I Sveriges 4 700 grundskolor är dock 13 000 elever offer för varaktig mobbning. Det är hemskt och gör mig fullkomligt förtvivlad, att alla de här tusentals eleverna går till skolan och mår dåligt för att vissa av deras medmänniskor och klasskamrater aktivt verkar välja att utsätta dem för något så hemskt som mobbning. Något som särskilt får min mage att vrida sig flera varv är att enkäten menar att mestadels av de utsattas mobbare faktiskt går i samma klass som dem. Det ger mig rysningar att behöva tänka på det faktumet, eftersom jag personligen kan känna igen mig i den faktan, då mina egna mobbare (genom alla skolår) gick i samma klass som mig. Det var aldrig, inte ens vid något enstaka tillfälle, elever ur andra klasser som mobbade mig.

I skolan upplevde jag det som om mobbningen fanns överallt och inte på specifika platser på skolområdet, däremot fanns det så klart särskilda ställen där jag kunde känna mig mer utsatt. Precis som rapporten beskriver kunde jag uppleva att mobbningen ägde rum och var mer tydlig vid skolgården, toaletterna, i korridoren eller i klassrummet. En annan sak som också redovisas är att en del elever blir mobbade också i klassrummet trots lärarens närvaro, vissa har till och med blivit mobbade av lärare eller skolpersonal som sagt elaka saker.

När man är elev och mobbad är det många gånger otroligt svårt att finna ett svar på frågan om varför man blir det. Det är en svår fråga som, jag personligen, tror att utsatta egentligen inte har ett korrekt svar på – för det närmsta korrekta svaret frågan kan få är det svar som ligger hos mobbaren. Mobbaren är den som mobbar, och många gånger tror jag inte att en person bara kränker någon annan för att det är kul, snarare för att det är någonting hos offret som mobbaren själv saknar. Men eleverna som svarat på enkäten tror att orsaken till deras utsatthet grundar sig i att de är för smala eller för tjocka, att deras förövare är avundsjuka eller att de helt enkelt är starkare individer än dem.

Robert Thornberg, forskare och professor i pedagogik vid Linköpings Universitet, har skrivit rapporten School bullying as a collective action: stigma process and identity struggling. I rapporten beskriver han hur tidigare forskning visat på hur tjejer som mobbar motiverat sina handlingar som normala och rationella och kallat sitt offer för ”lögnare”, ”hora” och ”helt jävla onormal”. Han redovisar också att kvalitativa studier om mobbning visat att när ett offer blir negativt sedd, blir det ett dominerande inslag i offrets sociala identitet inom skolan. Också kallat för stigmatisering. Ett negativt rykte om offret är konstruerat för att sprida sig vidare i skolan. Även de elever som inte aktivt har deltagit i mobbning vill inte umgås med offret på grund av socialt tryck.

Stigmatisering, förklarar Robert, benämner en social process där en individ eller en grupp individer blir ”stämplade” av andra som ”negativt avvikande”, som uppfattas bryta mot viktiga sociala eller kulturella normer. Vad som är ”avvikande” är med andra ord inte något inneboende i personen utan bestäms av sociala föreställningar och normer som uppstår och utvecklas i grupper, kulturer och samhällen. Exempelvis uppfattas människor som gav uttryck för en homosexuell orientering under lång tid i västvärlden vara syndare som bröt mot Guds lagar, för att så småningom uppfattas som kriminella som bröt mot samhällets lagar, för att därefter uppfattas som psykiskt sjuka då de avvek från vad som ansågs vara psykiskt ”friskt” och ”normalt” – exempel på hur homosexualitet stigmatiserats men utifrån olika sociala föreställningar och normer i samhället och som just visar hur godtyckligt detta är och att avvikelser i grunden är sociala konstruktioner – de uppstår när de i en kultur eller i ett samhälle uppfattas avvika från det som kulturen eller samhället anser vara nor- malt.

Stigma, berättar Robert, innebär ett starkt ogillande, avståndstagande eller fördömande riktat mot personen eller gruppen utifrån den avvikelse som de andra i ett samhälle (eller majoriteten i en mer lokal grupp) uppfattar skiljer personen eller gruppen från de andra. Att vara stigmatiserad innebär att vara ”socialt pestsmittad” – någon som de andra inte vill bli associerade med. Ett typexempel på stigmatisering var de spetälska eller leprasjuka förr i tiden, som kunde bli hänvisade till en särskild plats och inte fick vistas i det ”normala” samhället. Andra exempel på grupper som under historien blivit stigmatiserade är judar, romer, personer med psykisk sjukdom, homosexuella, kriminella, transsexuella, alkoholister, människor med funktionsnedsättning eller människor med fetma.

I mobbningssituationer tenderar den som utsätts bli stigmatiserad genom att bli definierad och stämplad av de andra som avvikande, ofta associerade med särdrag som indikerar tillhörighet eller viss likhet med en eller ett par sociala kategorier som i skolklassen, i närsamhället eller i det större samhället är en mer eller mindre stigmatiserade (”feta personer”, ”efterbliven typ”, ”bög”, ”nörd”, ”ful”, ”dampbarn”). Stigmatisering kan i skolan alltså förekomma i mobbning men även i enstaka trakasserier på grundval av kön, etnicitet, sexualitet, funktionsnedsättning eller religion. Det finns också risk för stigmatisering när skolan identifierar och uppmärksammar elever i behov av särskilt stöd.