Så upptäcker du en utsatt elev och därför mobbar man

Det finns många tecken att hålla utkik efter för att upptäcka en utsatt elev. När jag gick i skolan och utsattes för social mobbning, utanförskap och att av mobbarna medvetet bli exkluderad ut gemenskapen sjönk min självkänsla och mitt självförtroende. Det berodde på att kränkningarna tärde på mig psykiskt. Jag tvivlade på mig själv, mina förmågor och tänkte ofta på mig själv som individ. Vem var jag? Vad var det jag saknade som ”alla” andra hade?

Ju mer jag funderade, grubblade och analyserade de oändliga antalet frågor som fanns i huvudet, desto mer avskärmade jag mig från omvärlden. Många som är mobbade slår jag vad om känner likadant: man uppfattar sig som ensam och konsekvensen blir ett minskande socialt liv. På sikt leder det till att man bara lever i sin egna lilla värld, och den enda personen man har är sig själv. Man utvecklar på sikt ett beteende som gör att man drar sig från att vara en del av det sociala samhället.

En mobbad elev har sällan några vänner, i alla fall inte i skolan, i vissa fall inte ens utanför sko- lan. Det här vet jag eftersom jag själv inte hade några vänner i skolan. Däremot hade jag en gammal barndomsvän utanför plugget, som dock också var utsatt för mobbning, fast på en annan skola. Ett tydligt tecken på att en elev kan vara offer för kränkningar är alltså genom en bristande, eller inte ens existerande, social krets. Ibland kan man även märka av en nedstämdhet hos eleven, att eleven verkar ledsen eller tillbakadragen. Orsaken till sådana signaler kan grunda sig i depression eller ångest som uppstått på grund av mobbningen.

Tidskriften Lancet publicerade i april 2015 en studie, ett resultat av 5000 enkätsvar från unga vuxna och deras mammor i USA och England. Rapporten som också bygger på hälsostatistik och intervjuer redovisar hur barn mobbade av elever i samma ålder, har en mental ohälsa som kan jämföras med barn misskötta av vuxna. De deltagande unga följdes i studien från att de var barn tills de var i 20-års åldern. Tillsammans med deras mammor berättade de om hur de upplevt uppväxten.

Målet med studien var att forskarna bakom den ville undersöka hur den mentala hälsan skilde sig åt, sett till dåliga upplevelser vad gällde mobbning från jämnåriga och dålig skötsel från vuxna. Fysiska, emotionella och sexuella övergrepp räknades till misskötseln. Medan ångest, depression och självskadebeteende klassades till den mentala ohälsan.

I studiens resultatredovisning visade det sig att de som i sin barndom blivit mobbade och missköt- ta av vuxna i sin närhet mådde mest dåligt. En konsekvens av detta var att de, omkring en tredjedel, i äldre ålder led av mentala problem. Och i jämförelse med de som inte varit drabbade i sin uppväxt var bara cirka en tiondel utsatta för samma problem i vuxen ålder.

 

Mobbning kan alltså ge konsekvenser hos de utsatta i form av symptom som liknas vid mental ohälsa. I en artikel om studien, som publicerades på Sveriges Televisions hemsida 2015, skriver man att samma studies huvudförfattare menar att resultaten visar att de som mobbats är mer benägna att få psykiska problem än de som blivit dåligt behandlade av vuxna i sin närhet. Det är professor Wolke vid Warwicks universitet i England som rapporterat om det här. Professorn drar därmed slutsatsen om att mobbningens konsekvenser är ytterst allvarliga och långsiktiga.

Varför mobbar man? Ja, den frågar har många olika svar. Men barn som far illa i hemmet börjar känna sig osäkra och otillräckliga och som ett resultat av det blir en del av dem mobbare, eftersom de då kan projicera sina känslor på offret. En person kan bli en mobbare för att känna sig duglig och värdig. Då mobbare är osäkra i sig själva försöker de skapa en illusion av att vara i kontroll genom att kränka någon som är svag och lätt att hacka på.

En annan anledning till att mobbning sker är att man söker uppmärksamhet. En del blir mobbare för att de är desperata efter uppmärksamhet, och då är det lätt att tycka ner andra eftersom responsen (enligt deras uppfattning) blir att bli sedd. Det är faktiskt också så att en sådan här person oftast är avundsjuk på någonting som offret har, men som saknas hos personen själv.

Om ett barn inte får tillräckligt med uppmärksamhet från sina föräldrar eller om det känner sig mindre värd, är det mycket möjligt att barnet kan bli en mobbare för att försöka fylla de känslomässiga luckor som saknas. Att kränkningar förekommer har olika orsaker från fall till fall, men i slutändan härstammar de från samma rot, vilken är att mobbaren blivit illa behandlad av någon och då känner sig osäker som konsekvens.