Skolpersonal saknar vilja, engagemang och passion i mobbningsfrågan

Den vanligaste frågan jag får från lärare och skolpersonal när jag är ute och föreläser i skolor är: hur hade du velat bli hjälpt? Det är en omfattande fråga som jag har flera olika svar och tips på, men i slutändan handlar frågan om grundläggande faktorer. Mina år av utsatthet har givit mig mycket erfarenheter och kunskaper, även i de allra svåraste tiderna, fast jag har också observerat en hel del. Jag har haft förmånen att vara med om och se saker där skolan brister vad gäller mobbning.

Mina egna observationer grundar sig i något som jag vill kalla för de tre grundpelarna, dessa är: vilja, engagemang och passion.

De tre grundpelarna är (av mig) framtagna ur mina egna upplevelser och handlar om de punkter där skolan, lärare och annan skolpersonal brister. Det är alltså dessa områden som saknas för att man inom skolvärlden ska kunna motverka och stoppa mobbning. Utan dem är det enligt min mening oerhört svårt att försöka minska antalet elevers känner sig utsatta och få mobbningen som samhällsproblem att minska. Många gånger har jag ställt mig själv frågan: varför är det så att, bland annat, Friends årliga rapport (2015) för hur många elever som är utsatta för mobbning visar att det här är någonting som ökar? Varje gång jag funderat kring det kommer jag fram till samma slutsats. En slutsats om att a) skolan besitter brytande kunskap och verktyg för att ha förmågan att motverka och stoppa mobbning b) skolan har inte tillräckliga resurser c) ungdomarnas digitala liv gör att kränkningarna finns med överallt och e) barn och ungdomar måste lära sig hur man uppför sig i och utanför skolan samtidigt som skolan aktivt behöver ta ställning mot mobbning i det dagliga arbetet.

Fram tills 2014 har Friends statistik för antalet utsatta vilat på 50.000 elever, 2015 ligger samma statistik på 60.000 elever. Statistiken är hög, men personligen tror jag att siffran är ännu högre än vad som går att mäta. Jag minns själv att jag i skolan ljög om vad jag egentligen kände och upplevde kring mobbning, när lärarna delade ut enkäter om kränkningar. Jag tyckte det var pinsamt att enas för mig själv erkänna min utsatthet, och att sedan kryssa i frågor och svarsalternativ om ämnet var bara för mycket. Jag ville ju inte vara eller se mig själv som utsatt, fast att jag var det, så i stället mörkade jag det i enkäterna. Fick det att framstå som om jag mådde hur bra som helst. Jag tänkte att lärarna skulle fatta att jag var mobbad när de samlade in lapparna, trots att de var anonyma. Därför är jag nästan säker på att det finns otroligt många fler elever som är utsatta än vad som mäts, eftersom fler förmodligen gör som jag gjorde och ljuger i sina enkätsvar.

 

De tre grundpelarna

Vilja

För att kunna arbeta mot och stoppa mobbning i skolan behöver skola såväl som personal besitta en stark vilja. Med vilja att aktivt jobba mot kränkningar kommer man långt. Utan vilja är det oerhört svårt att komma någon vart och då är det också lättare för personal att förbise den mobbning som kan pågå inom den specifika skolan. Det räcker med andra ord inte att till viss del vilja, viljan måste vara äkta och fulländad.

Engagemang

Förutom vilja att aktivt arbeta mot och stoppa mobbning, behöver skola och personal besitta ett gediget engagemang för just det. Engagemanget är drivkraften framåt och är det som delvis gör att man också vågar ta tag i mobbningssituationer samt sätta problemet på den dagliga agendan. Viktigt är även att utstråla engagemang i arbetet, då bristande engagemang är något som speciellt utsatta elever märker om det saknas eller inte.

Passion

Det är en sak att jobba mot mobbning och agera mot det i skolan för att det är obligatoriskt enligt skolverket. Men det är något helt annat att faktiskt göra samma sak med genuin passion. Oftast blir det lättare att upptäcka, förebygga och stoppa kränkningar med den där äkta glöden och önskan om att minska antalet utsatta elever.