Sociala medier fylls av s.k.i.t

Jag minns inte när jag senast ägnade en hel dag åt att ligga hemma i sängen och bara kolla serier hela dagen. Jag är alltid på språng. Jag gör alltid någonting. En del saker måste jag göra och andra saker är en del av min vardag och jag skulle aldrig kunna vara utan dem; att vara i stallet, att gå ut med hundarna och att umgås med min sambo och mina vänner. Det är saker som får mig att må bra. Men sedan så finns det de där andra grejerna runt omkring. Och det behöver nödvändigtvis inte ens vara saker som jag faktiskt gör det kan snarare handla om saker jag tänker att jag ju ”måste göra” eller som ”jag skulle vilja göra för att … punkt, punkt, punkt”.

Träna varje dag. Sminka mig snyggt varje dag. Ta på mig snygga kläder varje dag. Fixa håret varje dag. Blogga varje dag (och helst flera inlägg om dagen). Posta perfekt tagna bilder på sociala medier varje dag. Städa så att det ser snyggt ut varje dag. Hitta på saker varje dag. Gå på promenad varje dag. Umgås med vänner varje dag. Det är saker jag önskar att jag hade tid med och orkade göra. Men det gör jag inte. Ändå är tankarna i mitt huvud.

Jag får panik.

Jag får panik för att rätt ofta går jag omkring med en känsla om att jag ”måste” vara perfekt för omvärlden och samhället för att anses vara någon. Att accepteras. Och det har ingenting att göra med att de människor som står mig närmast inte accepterar eller älskar mig eller tycker att jag är perfekt för just den jag är. Nej. Det handlar om att de här tankarna uppstår i min hjärna dagligen på grund av att sociala medier fylls av skit.

Se ut så, men inte så. Gör det, men inte det. Var smal, men tränad. Ha platt mage. Ha ett nice ass. Var framgångsrik, men skryt inte om det. Var alltid rolig. Var alltid glad. Var smart. Jobba och ha mycket pengar. Ha många följare på Instagram. Få mycket likes. Ha alltid nya kläder. Kör alltid på mode. Ha en bra utbildning. Ha ett stort umgänge. Var dig själv, fast ge sken av att ditt liv är typ perfekt.

Jag är så trött. Eller nej, jag blir så trött. Och jag hatar mig själv för att jag inte lyckas få bort de här tankarna. Jag vet ju att jag gillar mig själv för den jag är och jag trivs med det, men ändå finns det en liten röst långt inombords som säger åt mig att vara på ett visst sätt eller sträva efter vissa ideal. Den lilla rösten är i själva verket inte min, den tillhör och kommer från de sociala medierna, som ack så mycket påverkar oss. Kanske handlar det också någonstans också om ens egna självbild, självkänsla och självförtroende. Men hur ska man egentligen lyckas att arbeta med sig själv när världen vill en så annorlunda? Det är svårt att liksom bara stänga av alla intryck som kommer utifrån.

Det är bara en tanke jag har. Fortsättning följer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s