Mobbarnas plattformar – verkligheten och online

Tack vare den digitala revolutionen har mobbare fått ytterligare en plattform de kan röra sig på. Plötsligt nöjer de sig inte bara med att göra sig synliga i verkligheten, utan nu har de också flyttat in på nätet, och dessvärre verkar de trivas där.

Mobbare som finns i verkligheten kan numera komplettera sin mobbning mot en specifik person med sociala medier. Deras mål med mobbningen är densamma, oavsett om de gör det på skolgården eller online. Tillgängligheten till sociala medier gör att det är vanligt att mobbare också mobbar på nätet.

Kränkningar som sker online kan yttra sig i olika former. Elaka kommentarer, statusar som kränker någon annan, läckta bilder eller personangrepp är bara några tydliga exempel på nätmobbningens olika skepnader. Antingen kan en mobbare vara en människa som har ett specifikt mål, en person som de vill komma åt för att man ogillar personen eller är ett enkelt byte, någon som är lätt att bryta ner både fysiskt och psykiskt. Eller, så kan det handla om att den som mobbar inte har ett mål överhuvudtaget, och istället surfar omkring på nätet i syfte att provocera och röra om i grytan. En sådan person är egentligen inte ute efter en specifik person, snarare vill man provocera flera människor genom att göra dem arga, ledsna, irriterade eller uppretade. Helt enkelt för att det triggar igång något som får mobbaren att känna tillfredsställelse. Sociala medier har tyvärr ökat möjligheterna och tillfällena för mobbare att utöva sin mobbning, de har fått fler plattformar att verka på, så de fortsätter sin mobbning även utanför skolan. Det här är ju en nackdel med sociala medier idag, att mobbningen utökas och kan fortsätta större delar av dygnet. Det krävs inte längre att man fysiskt träffas för att kunna mobba någon, utan det kan man nu göra via sms eller i sociala medier, vilket får resultatet att den som mobbas aldrig får vara ifred.

 

Det finns mycket du kan göra som lärare för att upptäcka och stoppa nätmobbning. Ett första steg är att börja prata med de som är mobbade i verkligheten, vilket du som lärare bör ha koll på, för att ta reda på om de blir mobbade på nätet också. De här ungdomarna kan då visa dig var och hur mobbningen förekommer på nätet, för att hjälpa dig bilda en uppfattning om i vilken utsträckning det sker. På det sättet kan du sedan lära dig hur nätmobbning ser ut, vilket i sin tur gör det lättare för dig att upptäcka nätmobbning. Det är också bra om man på varje skola har en lärare som är ansvarig för det här med nätmobbning, och som får lära sig mer om det och hur man kan bemöta det.

Varje skola skulle sedan ha någon form av system dit elever kan anmäla nätmobbning till den som är ansvarig för just det området. Sedan är det självklart upplysning som gäller och att man redan på lågstadiet pratar om den här typen av mobbning. Det bör ingå när man pratar om vanlig mobbning. Skolan bör se lika allvarligt på nätmobbning som på traditionell mobbning. Det finns idag skolor som har handlingsplaner mot nätmobbning och de bör uppdateras kontinuerligt precis som de bör användas.

Sociala medier är något som vuxit fram snabbt under 2000-talet. Förståelsen för konsekvensen av de åsikter man skriver och hur dessa kan uppfattas hos läsare, upplever jag inte har hunnit med utvecklingen. Här har skola och föräldrar ett gemensamt ansvar att träna sina barn och ungdomar. Det vi skriver kan uppfattas på ett helt annat sätt än vad det var tänkt. Enligt Peter Heddelin, verksamhetschef för samtliga Plusgymnasier i Sverige, är det oerhört viktigt att all skolpersonal har rätt kunskap om hur man hanterar nätmobbning. Men han ser ingen skillnad mellan nätmobbning och vad som kan ske människor emellan på andra mötesforum. Det är samma grundfråga. Respekten för varandras lika värde. Hanteringen av det här ska ske på samma vis. Dock behövs ett brett perspektiv gällande att mobbning kan ske i fler forum än tidigare.

På en grundskola i Göteborg, skedde det 2012 en incident där ett antal elever skapat ett instagramkonto där de hängde ut sina skolkamrater både med kränkande texter och läckta bilder. Kontot fick snabbt flera tusen följare, vilka sedan uppmanades att skicka in bilder på ungdomar som de ansåg vara horor och slampor. Många elever från Plusgymnasiet i Göteborg hängdes ut på sidan. Det dröjde inte länge innan ett upplopp utanför skolan skedde, och över fyra hundra ungdomar samlades för att protestera mot kontot.

Peter Heddelin menar att eleverna som skapade kontot där senare blev dömda i tingsrätt för brottet om förtal på över nittio elever. Då Plusgymnasiet i Göteborg av en slump råkade hamna i händelsernas centrum gjorde man en rad åtgärder i linje med deras plan för krishantering. Detta föll mycket väl ut, förklarar Peter. Bland annat tog man initiativet till ett projekt runt sociala medier som man genomförde för alla skolor i Göteborgs kommun. Detta blev en väckarklocka för hela Göteborg runt hur fort det kan gå på internet. På två dagar genomförde man mer än hundra intervjuer för media som sändes över hela världen. Från dansk tv till tv i Australien.

Instagramkontot drevs av två tjejer som var minderåriga. För att identifiera de två tjejerna vände sig polisen direkt till Instagram i USA. Där fick man hjälp med en mejladress, ip-adress och telefonnummer till den mobiltelefon som Instagramkontot skapats på. Den tillhörde den 15-åriga tjejen som erkänt. Den 16-åriga tjejen fördes samman med brottet, enligt åklagaren, med hjälp av sms-trafik. I juni 2013 dömdes den 15-åriga flickan till ungdomsvård och hennes 16-åriga kompis till 45 timmars ungdomstjänst.

 

Nätmobbning är minst sagt en kompletterande form av mobbningen som sker i verkligheten, och den kan förvärra utsattheten något oerhört för en person som redan upplever mobbning också i andra sammanhang. Sett till statistik om särskilt berör just mobbning online, går det snabbt att förstå hur illa nätmobbning faktiskt är, och de som mest drabbas är ungdomar. Det är ett stort och allvarligt problem som behöver få mer uppmärksamhet, samtidigt som det är något varje skola aktivt måste prata med sina elever om, särskilt med tanke på att de är så pass närvarande på sociala medier varje dag. Ja, till och med under skoltid.

Nätmobbning påverkar många ungdomar på en daglig basis, och kan ske på följande sätt:

  • Genom kränkande meddelanden eller hot som skickas av mobbaren till offrets mobiltelefon, alternativt sociala medier.
  • Genom ryktesspridning online.
  • Genom att mobbaren postar kränkande statusar på sociala nätverkssajter eller webbsidor.
  • Genom att mobbaren snor en persons känsliga kontoinformation för att kunna hacka sig in på personens sociala konton, och därigenom posta statusar som den andre personen för att kunna göra skada på det viset.
  • Genom att mobbaren låtsas vara någon annan på nätet för att provocera eller kränka en eller flera personer. Ibland kan mobbaren skapa flera fejk-profiler för att öka sina forum för kränkningar mot en och samma person.
  • Genom att mobbaren sprider läckta bilder på sitt offer.
  • Genom sexting, där sexuellt suggestiva bilder eller meddelanden om en person sprids.

    Alla typer av mobbning är oerhört skadligt för de ungdomar som faktiskt utsätts för det, och det sätter djupa spår i själen. Det är sår som läker med tiden, men ärren finns alltid kvar och de tvingas man ständigt att bearbeta. Det är heller inte ovanligt att ångest, depression och självmordstankar är konsekvenser av utsattheten som kan göra sig synliga. Dessutom är det viktigt att vara medveten om att läckta bilder eller elaka statusar är saker som egentligen aldrig försvinner från nätet. Allting som postas online finns för evigt kvar, på ett eller annat sätt.

Blod, svett och tårar – ja, det är en sammanfattande beskrivning av att vara ett offer för mobbning

Den här dagen har varit kass. Jag känner mig som en hopplös människa som inte räcker till. Jag är en nolla som inte vågar säga ifrån, en som inte duger, som är hopplös och oälskad. Jag är totalt dum i huvudet. Alla i min familj och släkt säger alltid att jag är så snäll, men jag tror inte att jag är det. Min självkänsla är på havets botten. Jag kommer aldrig få upp den. För allt jag är, är en liten, värdelös, hopplös, stinkande tjej!”

Skrivet i min privata dagbok den 5 februari 2008

Hur känns det att vara utsatt?

Vad innebär det att vara en hackkyckling, och hur känns det? Det är en fråga som kan ha olika svar, beroende på vem frågan är riktad till. Men de flesta skulle nog säga att det är skit, ett helvete och att det är jobbigt. Inget svar är fel, eftersom alla har olika känslor. Alla gånger är det inte lätt att handskas med mobbningen. Man kan känna sig annorlunda, ful, nördig eller hopplös. Det tar på krafterna och energin. Vissa dagar kanske man till och med bara klistrar på ett leende på läpparna och låtsas som att allting är okej, fast att det egentligen inte är det.

Jag har flera kompisar som, precis som jag, blivit utsatta för mobbning. De har blivit misshandlade, retade och kränkta. En kompis skulle ensam möta en av sina nya vänner i en park på eftermiddagen, men när hon kom dit stod ett helt gäng och väntade på henne. Först började de tjafsa med min kompis, som var helt oskyldig och inte hade gjort någonting fel, för att sedan skalla henne. Självklart blev min kompis väldigt ledsen, hon förstod ju inte vad det var som var fel med henne – var det för att hon var annorlunda?

Efter den händelsen vågade hon inte vistas ute ensam, än mindre gå på stan eller möta nya människor. Jag minns väl en gång när vi var i Uddevallas centrum tillsammans, jag och min kompis, och plötsligt dyker hennes mobbare upp – de som skallat henne. De gick efter oss och vi fick springa ifrån dem över vägen och in på Hemmakväll, där vi kunde ta skydd och ringa efter hennes föräldrar som fick komma och hämta oss medan mobbarna väntade utanför. Några dagar senare telefonterroriserades både jag och min kompis, av min kompis mobbare, som ringde och sa att de skulle slå ner oss. Då var min kompis så rädd av alla hot att hon inte kunde vistas i sitt hem i centrala Uddevalla längre, att hon sov över hos mig i flera dagar utan att sätta en fot utanför dörren. Samtidigt fortsatte hotsamtalen som min pappa svarade på, och först då blev mobbarna rädda, när pappa sa att de jävlades med helt fel person och att om de inte slutade skulle vi koppla in polisen. Mobbningen fortsatte att jaga min vän en lång tid efteråt. Tillslut gick det så långt att hon var tvungen att polisanmäla mobbarna, vilket stoppade hennes utsatthet en gång för alla. Så vad hände med de elaka personerna? Jo, de blev väldigt sura över att de blivit polisanmälda och kallade till förhör, fast de vågade aldrig ge sig på min kompis igen. Dessvärre kom utredningen kring hoten aldrig längre än till att mobbarna fick komma till polisstationen och förklara sig, fast för de här mobbarna räckte det med några besök där, sedan tystnade de. Vilket var en lättnad både för mig och min vän. Däremot kunde vi efter det aldrig slappna av, vi var alltid på vår vakt och tänkte alltid i förväg ut flyktvägar om vi skulle befinna oss i stan igen och mobbarna kom efter oss. Våra nerver, främst min kompis nerver, var alltid på helspänn.

Mobbning ter sig i olika former, sker vid olika tillfällen och platser och är ett problem som bara ökar runt om i Sveriges skolor. Det visar Friends årliga statistik för 2015, om hur många barn och ungdomar som utsätts för kränkningar i skolan. En av anledningarna till att det här är ett fortsatt problem som ökar och inte minskar, kan vara att skolans vuxenvärld har för lite kunskap om vad det innebär att vara mobbad och hur man bör bemöta en utsatt elev.

Att sätta exakta ord på känslan av att bli kränkt är näst intill omöjligt. Ord och bokstäver och tydliga beskrivningar av utsatthet är målande, men det är nog inte tillräckligt för att få någon som aldrig varit i samma situation att fullt ut förstå den precisa känslan av att vara hackad på. Men jag ska göra mitt bästa för att försöka måla upp en så klar och tydlig bild, av innebörden och känslorna av att vara en hackkyckling, som möjligt.

Blod, svett och tårar – ja, det är en sammanfattande beskrivning av att vara ett offer för mobbning. Det är tufft och kämpigt, rena karusellen, en oändlig berg och dalbana av upplevelser som inte alls är tillfredsställande. När man pratar om vad en mobbad elev går igenom, till exempel i skolan, snuddar man bara vid ytan. Förklarar vad som räknas till mobbning, hur det kan te sig och att de elever som kränks känner sig ensamma och ledsna. I själva verket är det där bara början av en enorm, lång helvetesresa för den utsatta. Ensamheten och ledsamheten är bara en tunn, tunn yta – under den finns så mycket mer. Fast det är enbart det som andra ser: det som finns och syns utanpå fasaden.

Det som finns i tankarna och inombords missas att uppmärksammas.

 

De djupa känslor en mobbad upplever, intygar jag är det där med att inte passa in och att känna sig exkluderad ur en gemenskap eller ett socialt umgänge. När man blir utfryst innebär det att man i relationell mobbning blir exkluderad ur en grupp, samma sak skulle jag vilja säga gäller för andra typer av kränkningar. Fysisk, psykisk, verbal och onlinemobbning innebär också exkludering. För mig handlar det om att man som utsatt mobbas av orsaker som: att man anses annorlunda eller konstig. Det i sig baseras ju på ett utanförskap. Att bli exkluderad.