Vet du det här om skolverkets rekommendationer om mobbning?

Skolverket publicerade 2011 en rapport (Vad fungerar? Resultat av utvärdering av metoder mot mobbning) där man presenterade resultatet av utvärdering av metoder mot mobbning. Utvärderingens syfte var att upplysa skolvärlden om flera olika problem vad gäller att införa och jobba mot färdiga antimobbningsprogram i skolan. I utvärderingen har man alltså granskat programmen och kommit fram till att de kan vara såväl effektiva som ineffektiva, att insatser till och med kan göra att en redan utsatt elev blir mer utsatt.

De resultat som presenteras kring utvärderingen lägger stor vikt vid hur förebyggande mot mobbning rekommenderas bedrivas och handlar därför inte om vilka antimobbningsprogram som är bäst. Huvudsakligen riktar man fokus mot att mobbning bäst förebyggs och stoppas med hjälp av framgångsrikt arbete, att både personal på skolan och elever aktivt ska arbeta mot problemet, att alla inom skolan på något vis bör vara engagerade i frågan på en aktiv basis. Om de insatser som görs mot kränkningar är kopplade till varandra och det finns en tydlig roll- och ansvarsfördelning bland skolans personal, kommer mest sannolikt ett fungerande arbete mot mobbning skapas.

Hela skolan måste vara engagerad i det aktiva arbetet mot mobbning. Elever och skolpersonal måste vara medvetna om hur man agerar vid kränkningar, därför måste alla vara delaktiga, skrivs det vidare i samma rapport. Dessutom rekommenderas det att man tillämpar flera olika arbetssätt som ska minska mobbningen, med hjälp av gemensamt engagemang från elever och skolpersonal kan det här ske.

En annan fokus som presenteras är att eleverna måste få en ökad medvetenhet om mobbning: vad det är för något, hur det påverkar den som blir utsatt, vad konsekvenserna kan bli, varför man mobbar och så vidare. Genom att öka medvetenheten hos eleverna, så att de kan tänka på vad som är okej och inte, förebygger man delvis att mobbning kan uppstå.

Björn Ahlström, forskare om mobbning vid Umeå Universitet, uttalar sig i rapporten. Han menar att mer delaktighet bland skolpersonal och elever bidrar till reducerad pågående mobbning. Och tvärtom, att bristande delaktighet bidrar till ökad förekommande mobbning. Skolverkets utvärdering förklarar därför att det krävs många olika insatser för att stoppa kränkningar. Att det är viktigt att skolan ser till skolans enskilda problem och förutsättningar i mobbningsfrågan. Samtidigt menar man att skolan bör lägga lika stor vikt vid att motverka och stoppa alla typer av mobbning. Skolklimatet är därtill avgörande för framgångsrikt arbete mot mobbning, och framgångsrikt arbete mot mobbning är avgörande för skolklimatet.

De program mot mobbning som utvärderats i rapporten är: Farstametoden, Friends, Lions Quest, Olweusprogrammet, SET (Social och emotionell träning), Skolkomet, Skolmedling och Stegvis. Men enligt utvärderingen menar man att olika insatser i programmen är olika verkningsfulla. Därför rekommenderar man bland annat skolor att agera utifrån skolans enskilda problem och förutsättningar, se till den enskilda individens särskilda behov, agera direkt vid mobbning, engagera skolpersonal och elever samt öka medvetenheten om mobbning i skolan.

Skolverkets allmänna råd

 

Nedan listas några av de formuleringar som står skrivna i Skolverkets allmänna råd kring åtgärder för mobbare och mobbare, vad skolornas planer mot diskriminering och kränkande behandling bör innehålla och vad skolan är skyldiga att göra när mobbning förekommer. Punkterna är sammanställda ur rapporten: Vad fungerar? Resultat av utvärdering av metoder mot mobbning.

  • Det bör finnas rutiner för hur akuta situationer sal hanteras och lösas när barn eller elever har utsatts för trakasserier eller kränkande behandling.
  • De åtgärder som sätts in bör leda till långsiktiga lösningar.
  • Det bör alltid övervägas om åtgärder också ska vidtas i syfte att förändra strukturer och förhållanden på grupp- och verksamhetsnivå.
  • Åtgärderna som vidtas bör grundas på utredningen i det enskilda fallet och riktas till såväl det barn eller den elev som blivit utsatt som till den eller dem som utövat kränkningen.
  • De vidtagna åtgärderna bör följas upp och utvärderas. Utredningen, åtgärderna och uppföljningen av dessa bör dokumenteras.
  • Tydliga rutiner bör finnas för akuta och uppföljande åtgärder avseende inträffande kränkningar och hur dessa ska dokumenteras.
  • Verksamheten bör organiseras så att personalen tidigt kan upptäcka trakasserier och kränkande behandling.
  • Personalen bör ha god uppsikt över alla utrymmen och platser där barn och elever befinner sig.

Så upptäcker du en utsatt elev och därför mobbar man

Det finns många tecken att hålla utkik efter för att upptäcka en utsatt elev. När jag gick i skolan och utsattes för social mobbning, utanförskap och att av mobbarna medvetet bli exkluderad ut gemenskapen sjönk min självkänsla och mitt självförtroende. Det berodde på att kränkningarna tärde på mig psykiskt. Jag tvivlade på mig själv, mina förmågor och tänkte ofta på mig själv som individ. Vem var jag? Vad var det jag saknade som ”alla” andra hade?

Ju mer jag funderade, grubblade och analyserade de oändliga antalet frågor som fanns i huvudet, desto mer avskärmade jag mig från omvärlden. Många som är mobbade slår jag vad om känner likadant: man uppfattar sig som ensam och konsekvensen blir ett minskande socialt liv. På sikt leder det till att man bara lever i sin egna lilla värld, och den enda personen man har är sig själv. Man utvecklar på sikt ett beteende som gör att man drar sig från att vara en del av det sociala samhället.

En mobbad elev har sällan några vänner, i alla fall inte i skolan, i vissa fall inte ens utanför sko- lan. Det här vet jag eftersom jag själv inte hade några vänner i skolan. Däremot hade jag en gammal barndomsvän utanför plugget, som dock också var utsatt för mobbning, fast på en annan skola. Ett tydligt tecken på att en elev kan vara offer för kränkningar är alltså genom en bristande, eller inte ens existerande, social krets. Ibland kan man även märka av en nedstämdhet hos eleven, att eleven verkar ledsen eller tillbakadragen. Orsaken till sådana signaler kan grunda sig i depression eller ångest som uppstått på grund av mobbningen.

Tidskriften Lancet publicerade i april 2015 en studie, ett resultat av 5000 enkätsvar från unga vuxna och deras mammor i USA och England. Rapporten som också bygger på hälsostatistik och intervjuer redovisar hur barn mobbade av elever i samma ålder, har en mental ohälsa som kan jämföras med barn misskötta av vuxna. De deltagande unga följdes i studien från att de var barn tills de var i 20-års åldern. Tillsammans med deras mammor berättade de om hur de upplevt uppväxten.

Målet med studien var att forskarna bakom den ville undersöka hur den mentala hälsan skilde sig åt, sett till dåliga upplevelser vad gällde mobbning från jämnåriga och dålig skötsel från vuxna. Fysiska, emotionella och sexuella övergrepp räknades till misskötseln. Medan ångest, depression och självskadebeteende klassades till den mentala ohälsan.

I studiens resultatredovisning visade det sig att de som i sin barndom blivit mobbade och missköt- ta av vuxna i sin närhet mådde mest dåligt. En konsekvens av detta var att de, omkring en tredjedel, i äldre ålder led av mentala problem. Och i jämförelse med de som inte varit drabbade i sin uppväxt var bara cirka en tiondel utsatta för samma problem i vuxen ålder.

 

Mobbning kan alltså ge konsekvenser hos de utsatta i form av symptom som liknas vid mental ohälsa. I en artikel om studien, som publicerades på Sveriges Televisions hemsida 2015, skriver man att samma studies huvudförfattare menar att resultaten visar att de som mobbats är mer benägna att få psykiska problem än de som blivit dåligt behandlade av vuxna i sin närhet. Det är professor Wolke vid Warwicks universitet i England som rapporterat om det här. Professorn drar därmed slutsatsen om att mobbningens konsekvenser är ytterst allvarliga och långsiktiga.

Varför mobbar man? Ja, den frågar har många olika svar. Men barn som far illa i hemmet börjar känna sig osäkra och otillräckliga och som ett resultat av det blir en del av dem mobbare, eftersom de då kan projicera sina känslor på offret. En person kan bli en mobbare för att känna sig duglig och värdig. Då mobbare är osäkra i sig själva försöker de skapa en illusion av att vara i kontroll genom att kränka någon som är svag och lätt att hacka på.

En annan anledning till att mobbning sker är att man söker uppmärksamhet. En del blir mobbare för att de är desperata efter uppmärksamhet, och då är det lätt att tycka ner andra eftersom responsen (enligt deras uppfattning) blir att bli sedd. Det är faktiskt också så att en sådan här person oftast är avundsjuk på någonting som offret har, men som saknas hos personen själv.

Om ett barn inte får tillräckligt med uppmärksamhet från sina föräldrar eller om det känner sig mindre värd, är det mycket möjligt att barnet kan bli en mobbare för att försöka fylla de känslomässiga luckor som saknas. Att kränkningar förekommer har olika orsaker från fall till fall, men i slutändan härstammar de från samma rot, vilken är att mobbaren blivit illa behandlad av någon och då känner sig osäker som konsekvens.

Mobbning – ett växande problem

Att vara mobbad är att anses vara annorlunda av elaka människor; att inte passa in, att bli utfryst, exkluderad ur gemenskapen och sedd som mindre värd. Mobbarna såg mig som konstig under så pass många år att jag tillslut var övertygad om att så var fallet.

― Malin Engelbrektsson

Mobbning är ett växande problem i Sverige, där 22% av 60 000 barn det senaste året blivit kränkta av en annan elev, det visar Friends rapport för 2015. Samma rapport visar att 20% av tjejerna på högstadiet har blivit utsatta för sexuella trakasserier, motsvarande siffra bland killar är 10%. Stude- rar man rapporten vidare kan man också läsa att en tredjedel av eleverna upplever att lärarna inte agerar vid kränkningar, trots det menar 83% av lärarna (enligt undersökningen) att de vet hur man ska agera vid kränkningar. Dessutom förklaras det att var tredje ung har blivit kränkt på nätet minst någon gång under det senaste året, samt att de otryggaste platserna på skolan är toalett, omkläd- ningsrum och nätet. Därtill visar det sig att eleverna uppfattar taskiga kommentarer, elaka blickar eller miner plus fysiska kränkningar som de vanligaste trakasserierna.

Mobbning borde uppmärksammas mer i skolledningarna, eftersom det är personalen där som mest har makten att förändra en elevs utsatta tillvaro. Viktigt att ha i åtanke är dock att det inte bara är den ökända nätmobbningen på sociala medier som verkar öka, åtminstone enligt medier som tidskrifter, utan också den som sker i verkligheten (alltså inte i cyberspace), på skolområdena. Även om nedvärderande grejer sker via internet, ungdomarnas numera so§ciala forum, grundar mobb- ningen sig fortfarande i ett tidigare problem. Ett problem som grott sig starkare genom händelser i det verkliga livet.

Oftast handlar det om att personer med lågt självförtroende och låg självkänsla, eller som har dåliga hemförhållanden, trycker ner andra. Då ger de sig på de som är lätta att komma åt, som inte har samma sociala status som de själva, och som aldrig skulle våga käfta emot. Typiska drag för hackkycklingar, de som många gånger faller offer för mobbare, är enligt min mening: blyghet, osäkerhet och tillbakadragenhet.

Mobbning finns överallt och det förekommer när du minst anar det. Precis i den här stunden, när du läser ord för ord, är det någon där ute i världen som blir kränkt. Om det är på en skola, via nätet, på fotbollsplanen eller i ett avlägset område så är dessa ställen bara början på en lång lista av möjliga platser där mobbning kan förekomma. Jag slår vad om att den där listan kan bli exakt hur lång som helst. För det är faktiskt så, vare sig du vill tro det eller ej, att sådana här elakheter är mer vanligt än du någonsin kan föreställa dig.

Ser man till rapporten Utvärdering av metoder mot mobbning som Skolverket publicerat, som också bygger på delrapporten På tal om mobbning – och det som görs, deltog 10 000 elever i års- kurs 4-9 vid 39 skolor i studien och svarade på en stor enkät. Man ser att 7-8% av eleverna har utsatts för mobbning. Undersökningen förklarar dessutom att, till skillnad från tidigare studier, att tjejer är lika utsatta som killar. Rapporten som genomförts av sju forskare på uppdrag av Skolverket, under perioden 2008-2010, visar också att antalet kränkta elever skiftade mellan 16 till 19 pro- cent beroende på mättillfälle. Tjejer och killar mobbades i ungefär samma grad, vilket enligt studien ansågs avvikande eftersom tidigare studier visat att killar tenderar att bli utsatta för mobbning i hög- re grad än tjejer.

Det finns de elever som faller offer för mobbning enbart under en begränsad tidsperiod, men sett till enkätens svar finns det en stor grupp utsatta som någon gång under skoltiden blir mobbade. I Sveriges 4 700 grundskolor är dock 13 000 elever offer för varaktig mobbning. Det är hemskt och gör mig fullkomligt förtvivlad, att alla de här tusentals eleverna går till skolan och mår dåligt för att vissa av deras medmänniskor och klasskamrater aktivt verkar välja att utsätta dem för något så hemskt som mobbning. Något som särskilt får min mage att vrida sig flera varv är att enkäten menar att mestadels av de utsattas mobbare faktiskt går i samma klass som dem. Det ger mig rysningar att behöva tänka på det faktumet, eftersom jag personligen kan känna igen mig i den faktan, då mina egna mobbare (genom alla skolår) gick i samma klass som mig. Det var aldrig, inte ens vid något enstaka tillfälle, elever ur andra klasser som mobbade mig.

I skolan upplevde jag det som om mobbningen fanns överallt och inte på specifika platser på skolområdet, däremot fanns det så klart särskilda ställen där jag kunde känna mig mer utsatt. Precis som rapporten beskriver kunde jag uppleva att mobbningen ägde rum och var mer tydlig vid skolgården, toaletterna, i korridoren eller i klassrummet. En annan sak som också redovisas är att en del elever blir mobbade också i klassrummet trots lärarens närvaro, vissa har till och med blivit mobbade av lärare eller skolpersonal som sagt elaka saker.

När man är elev och mobbad är det många gånger otroligt svårt att finna ett svar på frågan om varför man blir det. Det är en svår fråga som, jag personligen, tror att utsatta egentligen inte har ett korrekt svar på – för det närmsta korrekta svaret frågan kan få är det svar som ligger hos mobbaren. Mobbaren är den som mobbar, och många gånger tror jag inte att en person bara kränker någon annan för att det är kul, snarare för att det är någonting hos offret som mobbaren själv saknar. Men eleverna som svarat på enkäten tror att orsaken till deras utsatthet grundar sig i att de är för smala eller för tjocka, att deras förövare är avundsjuka eller att de helt enkelt är starkare individer än dem.

Robert Thornberg, forskare och professor i pedagogik vid Linköpings Universitet, har skrivit rapporten School bullying as a collective action: stigma process and identity struggling. I rapporten beskriver han hur tidigare forskning visat på hur tjejer som mobbar motiverat sina handlingar som normala och rationella och kallat sitt offer för ”lögnare”, ”hora” och ”helt jävla onormal”. Han redovisar också att kvalitativa studier om mobbning visat att när ett offer blir negativt sedd, blir det ett dominerande inslag i offrets sociala identitet inom skolan. Också kallat för stigmatisering. Ett negativt rykte om offret är konstruerat för att sprida sig vidare i skolan. Även de elever som inte aktivt har deltagit i mobbning vill inte umgås med offret på grund av socialt tryck.

Stigmatisering, förklarar Robert, benämner en social process där en individ eller en grupp individer blir ”stämplade” av andra som ”negativt avvikande”, som uppfattas bryta mot viktiga sociala eller kulturella normer. Vad som är ”avvikande” är med andra ord inte något inneboende i personen utan bestäms av sociala föreställningar och normer som uppstår och utvecklas i grupper, kulturer och samhällen. Exempelvis uppfattas människor som gav uttryck för en homosexuell orientering under lång tid i västvärlden vara syndare som bröt mot Guds lagar, för att så småningom uppfattas som kriminella som bröt mot samhällets lagar, för att därefter uppfattas som psykiskt sjuka då de avvek från vad som ansågs vara psykiskt ”friskt” och ”normalt” – exempel på hur homosexualitet stigmatiserats men utifrån olika sociala föreställningar och normer i samhället och som just visar hur godtyckligt detta är och att avvikelser i grunden är sociala konstruktioner – de uppstår när de i en kultur eller i ett samhälle uppfattas avvika från det som kulturen eller samhället anser vara nor- malt.

Stigma, berättar Robert, innebär ett starkt ogillande, avståndstagande eller fördömande riktat mot personen eller gruppen utifrån den avvikelse som de andra i ett samhälle (eller majoriteten i en mer lokal grupp) uppfattar skiljer personen eller gruppen från de andra. Att vara stigmatiserad innebär att vara ”socialt pestsmittad” – någon som de andra inte vill bli associerade med. Ett typexempel på stigmatisering var de spetälska eller leprasjuka förr i tiden, som kunde bli hänvisade till en särskild plats och inte fick vistas i det ”normala” samhället. Andra exempel på grupper som under historien blivit stigmatiserade är judar, romer, personer med psykisk sjukdom, homosexuella, kriminella, transsexuella, alkoholister, människor med funktionsnedsättning eller människor med fetma.

I mobbningssituationer tenderar den som utsätts bli stigmatiserad genom att bli definierad och stämplad av de andra som avvikande, ofta associerade med särdrag som indikerar tillhörighet eller viss likhet med en eller ett par sociala kategorier som i skolklassen, i närsamhället eller i det större samhället är en mer eller mindre stigmatiserade (”feta personer”, ”efterbliven typ”, ”bög”, ”nörd”, ”ful”, ”dampbarn”). Stigmatisering kan i skolan alltså förekomma i mobbning men även i enstaka trakasserier på grundval av kön, etnicitet, sexualitet, funktionsnedsättning eller religion. Det finns också risk för stigmatisering när skolan identifierar och uppmärksammar elever i behov av särskilt stöd.