10 sätt lärare och annan skolpersonal kan agera fel mot mobbning

I min egna utsatthet för relationell- och onlinemobbning har jag dessvärre fått vara med om flera olika sätt som lärare agerat fel mot den mobbning jag varit med om. Jag anser att man utvecklas i sitt arbete och som person genom att våga vara medveten om vilka olika fel som går att göra och som man bör försöka undvika. Därför listar jag nedan olika sätt lärare och annan skolpersonal kan agera fel mot mobbning.

Konfrontation av den som är utsatt

Det kan vara svårt att veta hur du ska bemöta en elev som känner sig mobbad, men bemötandet får absolut inte ske i form av någon slags konfrontation, där eleven känner sig trängd. När du pratar med en elev bör du göra det med öppet sinne, lyhördhet och engagemang. Det är viktigt att lyssna till detaljer och känslor. En konfrontation kan skrämma iväg eleven och få denne att känna sig förminskad och kränkt.

Ta den utsatte åt sidan när alla ser

Är du medveten om att en elev utsätts för mobbning bör du inte ta eleven åt sidan för att prata när andra elever kan se. Den som är utsatt kan då uppleva sig trängd och denne vill heller inte göra det uppenbart för andra att något kan stå fel till. Utsatta elever går helst under täckmantel.

Skuldbelägga offret

Det är farligt att skuldbelägga den som känner sig utsatt för mobbning i skolan, det ger dig som lärare eller annan skolpersonal mindre trovärdighet. Ingen, förutom offret, har rätt att definiera om personen är mobbad eller inte. Det går alltså inte att säga till offret att han eller hon inte är utsatt. Det är den egna personens upplevelser som alltid, under alla omständigheter, ska litas på och värderas högst.

Inte ta mobbningen på allvar

Att inte ta mobbning på allvar är att förneka den utsattes egna upplevelser, vilket också förminskar personen. All form av mobbning och kränkningar är alltid allvarlig. När du inte tror på den som känner sig utsatt blir personen ännu mer utsatt, eftersom du då (i stort sett) nekar till mobbningens existens, då är det som om du inte bryr dig.

Mobbningen glöms bort

Har en elev berättat för dig om sina upplevelser av mobbning är det viktigt att du agerar direkt och tar det på allvar. Men många gånger glömmer man att agera och skrida till verk, i stället har man bara lyssnat utan att vidta åtgärder, något som resulterar i att mobbningen glöms bort och eleven får aldrig hjälp.

Att åtgärder aldrig vidtas

Råder mobbning riktad mot en specifik elev och du är medveten om det här, men ändå inte agerar eller gör någonting åt saken, vidtas aldrig åtgärder. Eleven får aldrig trygghet eller hjälp och blir fortsatt utsatt.

Förnekande av offrets egna upplevelser

Du förnekar offrets egna upplevelser om du inte tror på personen eller blundar och ser åt andra hållet, för att du inte orkar ta tag i problemet eller anser dig inte ha tillräckligt med tid. Det finns alltid tid att hjälpa så länge man verkligen visar vilja och engagemang för det. Förnekar den utsattes upplevelser gör du också genom att prata till offret med nedsättande ton eller genom ointresse eller med tveksamhet i rösten.

 

När man tar mobbarnas parti

Det är aldrig okej att ta mobbarnas parti. Det är aldrig acceptabelt att som vuxen inom skolvärlden påstå att mobbarna har rätt i det dem säger, att deras kränkingar är korrekta eller att det är offret som borde synas mer eller ta mer plats i klassrummet. Då är det som att du själv mobbar den utsatte.

Visar ointresse

Att visa ointresse för att hjälpa eller lyssna till någon som känner sig utsatt är att inte vilja att mobbningen ska få ett slut. Ointresse visar du genom att prata bort ämnet så fort eleven tar upp det eller genom att säga att ni får prata om det någon annan dag när mer tid finns. Agera direkt. Lyssna. Gör något. Punkt.

Att övrig personal inte informeras om mobbningen

När väl en utsatt elev vågat öppna sig för dig och berätta om mobbningen måste du sätta igång att aktivt försöka stoppa mobbningen. Det gör du inte genom att hålla på informationen själv, utan genom att informera resterande personal om vad som pågår. Det är tillsammans med dina kollegor du måste stoppa kränkningarna.

Mobbare använder härskartekniker

Vad är en härskarteknik?

En härskarteknik är ett systematiskt sätt att manipulera sin omgivning. 1945 myntade den norska filosofen och psykologen Ingjald Nissen uttrycket och delade in dem i nio kategorier. Men 1976 komprimerade den norska socialpsykologen, Berit Ås, teknikerna till fem.

Härskartekniker innebär att en person eller grupp använder sociala manipulationer mot någon annan för att bevara en viss position eller hierarki. Teknikerna utövas av både män och kvinnor i alla möjliga situationer och sammanhang. Härskartekniker kan yttra sig i skolmiljö och att det är någonting som mobbare använder sig av. Men jag vill också understryka att teknikerna inte alltid är medvetna strategier, utan att härskaren i själva verket ofta kan vara helt omedveten om sitt sätt.

En vanlig tyst härskarteknik är uteslutningsmetoden. Man får helt enkelt klasskompisen att känna sig osynlig. När den utsatta eleven säger något så får det varken svar eller reaktion. Kort och gott blir personen osynliggjord. Det kan också vara så enkelt som att när eleven ingår i en samtalsgrupp tittar alla på varandra men inte på eleven, samt att man pratar över huvudet på personen. Den eller de som mobbar använder sig av social makt – skaffar sig anhängare för att kunna fortsätta sin mobbning. Det är därför man som lärare tidigt ska upptäcka vem som är flockledaren i klassen, en sådan kommer alltid att finnas. Och sedan styra mobbaren till att bli en bra flockledare, få personen att förstå att att vara populär också innebär ett ansvar. Genom att identifiera flockledarna tidigt och styra dem mot god makt, går det att förebygga mobbning. Men går inte det så får lärarna mobilisera andra elever som får ansvar att stå upp för mobbaren tillsammans, en ny flock. För den värsta mobbningen är inte orden som kommer ur mobbaren utan tystnaden från alla som ser på.

Typiska varningssignaler hos elever som mobbar kan vara den socialt kompetenta mobbaren som smilar in sig hos vissa elever och lärare. De blir så förblindade av charmen att de missar att eleven bara är selektiv med den och subtilt trycker ner andra elever utan att det märks. Det gäller att hålla ögonen öppna när charmören inte har på charmen, alltså. En mobbare kan också vara tystnadsterroristen som inte säger något på plats trots att en annan elev anklagat mobbaren för att kört personliga påhopp. Är mobbaren tyst och sammanbiten så kan det fungera som en psykisk terror av den mobbade, en tystnad som säger ”vänta bara tills läraren inte är här”. Som lärare kan du också upptäcka mobbaren genom att titta på beteendemönster hos de elever som kommer i närheten av mobbaren. Det behöver inte vara så att de är vänner, tvärtom. Märker du att en elev väntar med att lämna klassrummet tills en annan har gått hem så har du en varningssignal om det är ett mönster.

Hos mobbarna finns det nog ett subtilt driv att behålla makten. Och egentligen är mobbarna vilseledda eftersom de tror sig veta att det enda sättet att få makt är att gå på andra, men de behöver lära sig att det finns goda vägar till makt genom att folk tycker om dem i stället för att de är rädda för dem. Om en lärare säger till den utsatta, mobbade eleven att han eller hon ska ta tag i den förekommande mobbningen kan eleven bli rädd – helt till sig. Att ta tag i mobbningen betyder för eleven att mobbningsituationen kan förvärras, och att personen kan bli kallad för mer elaka saker, eller bara bli mer utsatt. Jag tycker helt enkelt att läraren ska sätta nivån från början. Att man berättar för elever hur många barn per år som tar livet av sig eller blir självmordsbenägna på grund av mobbning. Sedan ska läraren förklara att man därför har noll tolerans mot mobbning eftersom det inte bara riskerar barnens välmående utan liv också. Vidare tycker jag att det ska införas ett system där elever anonymt kan berätta om de själva blivit eller om de sett någon bli mobbad. Och de som berättar detta ska känna att de kanske räddar en persons välmående och liv tack vare den handlingen. Då etableras en skolkultur av civilkurage och förståelse för mobbningens konsekvenser.

Mobbarnas plattformar – verkligheten och online

Tack vare den digitala revolutionen har mobbare fått ytterligare en plattform de kan röra sig på. Plötsligt nöjer de sig inte bara med att göra sig synliga i verkligheten, utan nu har de också flyttat in på nätet, och dessvärre verkar de trivas där.

Mobbare som finns i verkligheten kan numera komplettera sin mobbning mot en specifik person med sociala medier. Deras mål med mobbningen är densamma, oavsett om de gör det på skolgården eller online. Tillgängligheten till sociala medier gör att det är vanligt att mobbare också mobbar på nätet.

Kränkningar som sker online kan yttra sig i olika former. Elaka kommentarer, statusar som kränker någon annan, läckta bilder eller personangrepp är bara några tydliga exempel på nätmobbningens olika skepnader. Antingen kan en mobbare vara en människa som har ett specifikt mål, en person som de vill komma åt för att man ogillar personen eller är ett enkelt byte, någon som är lätt att bryta ner både fysiskt och psykiskt. Eller, så kan det handla om att den som mobbar inte har ett mål överhuvudtaget, och istället surfar omkring på nätet i syfte att provocera och röra om i grytan. En sådan person är egentligen inte ute efter en specifik person, snarare vill man provocera flera människor genom att göra dem arga, ledsna, irriterade eller uppretade. Helt enkelt för att det triggar igång något som får mobbaren att känna tillfredsställelse. Sociala medier har tyvärr ökat möjligheterna och tillfällena för mobbare att utöva sin mobbning, de har fått fler plattformar att verka på, så de fortsätter sin mobbning även utanför skolan. Det här är ju en nackdel med sociala medier idag, att mobbningen utökas och kan fortsätta större delar av dygnet. Det krävs inte längre att man fysiskt träffas för att kunna mobba någon, utan det kan man nu göra via sms eller i sociala medier, vilket får resultatet att den som mobbas aldrig får vara ifred.

 

Det finns mycket du kan göra som lärare för att upptäcka och stoppa nätmobbning. Ett första steg är att börja prata med de som är mobbade i verkligheten, vilket du som lärare bör ha koll på, för att ta reda på om de blir mobbade på nätet också. De här ungdomarna kan då visa dig var och hur mobbningen förekommer på nätet, för att hjälpa dig bilda en uppfattning om i vilken utsträckning det sker. På det sättet kan du sedan lära dig hur nätmobbning ser ut, vilket i sin tur gör det lättare för dig att upptäcka nätmobbning. Det är också bra om man på varje skola har en lärare som är ansvarig för det här med nätmobbning, och som får lära sig mer om det och hur man kan bemöta det.

Varje skola skulle sedan ha någon form av system dit elever kan anmäla nätmobbning till den som är ansvarig för just det området. Sedan är det självklart upplysning som gäller och att man redan på lågstadiet pratar om den här typen av mobbning. Det bör ingå när man pratar om vanlig mobbning. Skolan bör se lika allvarligt på nätmobbning som på traditionell mobbning. Det finns idag skolor som har handlingsplaner mot nätmobbning och de bör uppdateras kontinuerligt precis som de bör användas.

Sociala medier är något som vuxit fram snabbt under 2000-talet. Förståelsen för konsekvensen av de åsikter man skriver och hur dessa kan uppfattas hos läsare, upplever jag inte har hunnit med utvecklingen. Här har skola och föräldrar ett gemensamt ansvar att träna sina barn och ungdomar. Det vi skriver kan uppfattas på ett helt annat sätt än vad det var tänkt. Enligt Peter Heddelin, verksamhetschef för samtliga Plusgymnasier i Sverige, är det oerhört viktigt att all skolpersonal har rätt kunskap om hur man hanterar nätmobbning. Men han ser ingen skillnad mellan nätmobbning och vad som kan ske människor emellan på andra mötesforum. Det är samma grundfråga. Respekten för varandras lika värde. Hanteringen av det här ska ske på samma vis. Dock behövs ett brett perspektiv gällande att mobbning kan ske i fler forum än tidigare.

På en grundskola i Göteborg, skedde det 2012 en incident där ett antal elever skapat ett instagramkonto där de hängde ut sina skolkamrater både med kränkande texter och läckta bilder. Kontot fick snabbt flera tusen följare, vilka sedan uppmanades att skicka in bilder på ungdomar som de ansåg vara horor och slampor. Många elever från Plusgymnasiet i Göteborg hängdes ut på sidan. Det dröjde inte länge innan ett upplopp utanför skolan skedde, och över fyra hundra ungdomar samlades för att protestera mot kontot.

Peter Heddelin menar att eleverna som skapade kontot där senare blev dömda i tingsrätt för brottet om förtal på över nittio elever. Då Plusgymnasiet i Göteborg av en slump råkade hamna i händelsernas centrum gjorde man en rad åtgärder i linje med deras plan för krishantering. Detta föll mycket väl ut, förklarar Peter. Bland annat tog man initiativet till ett projekt runt sociala medier som man genomförde för alla skolor i Göteborgs kommun. Detta blev en väckarklocka för hela Göteborg runt hur fort det kan gå på internet. På två dagar genomförde man mer än hundra intervjuer för media som sändes över hela världen. Från dansk tv till tv i Australien.

Instagramkontot drevs av två tjejer som var minderåriga. För att identifiera de två tjejerna vände sig polisen direkt till Instagram i USA. Där fick man hjälp med en mejladress, ip-adress och telefonnummer till den mobiltelefon som Instagramkontot skapats på. Den tillhörde den 15-åriga tjejen som erkänt. Den 16-åriga tjejen fördes samman med brottet, enligt åklagaren, med hjälp av sms-trafik. I juni 2013 dömdes den 15-åriga flickan till ungdomsvård och hennes 16-åriga kompis till 45 timmars ungdomstjänst.

 

Nätmobbning är minst sagt en kompletterande form av mobbningen som sker i verkligheten, och den kan förvärra utsattheten något oerhört för en person som redan upplever mobbning också i andra sammanhang. Sett till statistik om särskilt berör just mobbning online, går det snabbt att förstå hur illa nätmobbning faktiskt är, och de som mest drabbas är ungdomar. Det är ett stort och allvarligt problem som behöver få mer uppmärksamhet, samtidigt som det är något varje skola aktivt måste prata med sina elever om, särskilt med tanke på att de är så pass närvarande på sociala medier varje dag. Ja, till och med under skoltid.

Nätmobbning påverkar många ungdomar på en daglig basis, och kan ske på följande sätt:

  • Genom kränkande meddelanden eller hot som skickas av mobbaren till offrets mobiltelefon, alternativt sociala medier.
  • Genom ryktesspridning online.
  • Genom att mobbaren postar kränkande statusar på sociala nätverkssajter eller webbsidor.
  • Genom att mobbaren snor en persons känsliga kontoinformation för att kunna hacka sig in på personens sociala konton, och därigenom posta statusar som den andre personen för att kunna göra skada på det viset.
  • Genom att mobbaren låtsas vara någon annan på nätet för att provocera eller kränka en eller flera personer. Ibland kan mobbaren skapa flera fejk-profiler för att öka sina forum för kränkningar mot en och samma person.
  • Genom att mobbaren sprider läckta bilder på sitt offer.
  • Genom sexting, där sexuellt suggestiva bilder eller meddelanden om en person sprids.

    Alla typer av mobbning är oerhört skadligt för de ungdomar som faktiskt utsätts för det, och det sätter djupa spår i själen. Det är sår som läker med tiden, men ärren finns alltid kvar och de tvingas man ständigt att bearbeta. Det är heller inte ovanligt att ångest, depression och självmordstankar är konsekvenser av utsattheten som kan göra sig synliga. Dessutom är det viktigt att vara medveten om att läckta bilder eller elaka statusar är saker som egentligen aldrig försvinner från nätet. Allting som postas online finns för evigt kvar, på ett eller annat sätt.

Mobbningsoffrets stadier och faser i utsattheten

Att vara mobbningsoffer är ingen lätt match, det är ingenting som går att råda bot på över en natt – inte ens över dagar eller veckor. När väl en elev har börjat utsättas för kränkningar har eleven redan hunnit genomgå ett eller flera stadier i utsattheten för mobbning, vilket redan då ger men och konsekvenser som är svåra att fullt bli av med. Det kan handla om allt från bristande självkänsla till att man förlorar kompisar som man aldrig mer får tillbaka. För det är ju så att en elev inte alltid är mobbad från start, utan kanske befinner sig i ett gäng där man senare (på grund av flera olika möjliga omständigheter) exkluderas. Jag har personligen gjort iakttagelser under hela min skoltid som hackkyckling, där jag gått igenom de stadier jag förklarar nedan. De är alla listade för att förtydliga och belysa, att lägga fokus vid hur det känns att vara mobbad, samt för att ge en större inblick i ett mobbningsoffers olika faster i sin utsatthet.

  1. Utsattheten tar vid. I början av utsattheten förstår mobbningsoffret inte riktigt varför hon eller han blir kränkt. Faktum är att man upplever sig som konstig eller annorlunda, att man inte hör hemma någonstans. Än mindre kopplar man varför någon annan skulle kunna med att vara så taskig. Därför är starten på utsattheten väldigt förvirrande, skrämmande och läskig – just för att man inte förstår varför man är den personen som drabbas av kränkningar.
  2. Känslostormen sår ett frö. Det här har i själva verket redan skett i det första stadiet, men här blir känslorna mer påtagliga och starka för offret. Per automatik och som en ytterligare följd av fas ett, känner sig eleven mörbultad och energilös. Eleven är med om en tornado som rör om i grytan. Plötsligt kokar grytan över och man känner saker som till exempel hopplöshet, sorg, ilska, förtvivlan och ensamhet.
  3. Det sociala livet brister. Oavsett om eleven vid utsatthetens start inte har några vänner i skolan, eller har kompisar en plötsligt blir exkluderad ur gemenskapen, faller allt socialt liv. Eleven påverkas av de starka och påfrestande känslorna av sin utsatthet och i samband med detta sjunker också orken och viljan att befinna sig i sociala sammanhang. Den som är ett offer låser in sig i sig själv, utesluter omvärlden och vill helst bara bli lämnad i fred – både av mobbarna men också av ”alla” de som inte verkar förstå vad man egentligen gå igenom. Det är en känsla som base- ras på ensamheten och tanken om att ”ingen” möjligen kan sätta sig in i mobbningsoffrets situation.
  4. Grubblaren stiger fram i rampljuset. Sakta men säkert börjar man grubbla över frågor som: vad är det för fel på mig? Varför vill ingen vara med mig? Är jag verkligen en ”hora”? Varför kan jag inte bara få vara mig själv? Varför är det mitt fel att jag är blyg? Varför måste jag synas och höras mer för att överhuvudtaget bli sedd? Frågorna är oändliga, man analyserar exakt allting och det gör att man kan sjunka längre ner i både ångest och depression. Samtidigt höjs kraven man sätter på sig själv och pressen om att prestera växer sig större.
  1. Tvivlet stormar in. Det är oerhört vanligt att man som utsatt tvivlar på sig själv, sina känslor och sin utsatthet. Under tiden man är ett offer för kränkningar är risken därför stor att man börjar ifrågasätta sina upplevelser. Ofta försöker man att förneka dem, eftersom man i det här stadi- et börjat fundera kring om det inte är så (trots allt) att man är allt det där som mobbarna påstår att man är. Att leva i utsattheten får en att, tillslut, tro på kränkningarna man utsätts för.
  2. Utsattheten når ett crescendo. När utsattheten satt sin prägel på mobbningsoffret når den ett crescendo. Det är när mobbningen är som värst, när det känns som om hela livet bara ska rasa samman i vilken sekund som helst, när man befinner sig så djupt ner i sig själv (och utsattheten) att man inte vet vart man ska ta vägen.

Att förbereda utsatta elever för sommarlov

Det finns mycket man kan göra som lärare eller annan skolpersonal för att a) ge utsatta elever ett tryggt avslut på skolåret när de går på sommarlov och b) ge utsatta elever en trygg och säker början på terminstart. Sett till mina egna erfarenheter av att både gå på sommarlov och att börja skolan igen vid hösten, kan man som anställd på skolan vidta flera åtgärder för att göra avslutnings– och startprocessen så bra det bara går. Det är viktigt att de elever som utsätts för kränkningar, såväl i skolan som på fritiden, faktiskt går på ledighet eller börjar plugget med en stark tillit och ett stort förtroende för skolan och de som arbetar där. Nedan har jag listat förslag på saker man kan göra för att underlätta för utsatta elever, och varje förslag baseras på egna upplevelser eller tillvägagångssätt jag själv önskat att mina lärare använt sig av.

 

* Notera att varje förslag vad gäller att förbereda utsatta elever för sommarlov och terminstart, bör genomföras innan eleverna går på sommarlov, så att de har med sig en trygghet när ledigheten tar vid och att de under semestern kan känna sig säkra med att de vet vad som kommer hända till hösten. Allt material behöver de alltså få med sig innan sommarlovet börjar.

Förbered utsatta elever för sommarlov

  • Kalla till avstämningsmöte. Gör en tydlig avstämning med eleven och dess vårdnadshavare (om sådan är inblandad i den rådande situationen). Kalla till möte, informera och gå igenom all- ting som har hänt under skolåret – allt från incidenter, till vilka åtgärder som gjorts, vad som har fungerat och inte fungerat samt vad som kan göras bättre. Se till att boka ett rum där ni kan prata ostört och i lugn och ro, rusa inte fram i samtalet, det är viktigt att mötet får ta den tid som eleven det rör kräver. Var noga med att låta elven berätta om hur han eller hon upplevt skolåret, uppdatera med information om fler kränkningar förekommit och lyssna noga på vad eleven säger. Var genuint intresserad. Fråga också vårdnadshavaren om hur han eller hon uppfattat det senaste skolåret, gå igenom vad som sagts på tidigare möten och dela med dig av informationen som det här mötet ger med lärare som också undervisar eleven eller som på något annat sätt i skolan ofta är i kontakt med eleven. Alla måste vara informerade om vad som gäller och vad som sägs, för om eleven sedan behöver prata med någon lärare som inte vet om den rådande situatio- nen, då känner sig eleven ensam och att man inte tar situationen på allvar.
  • Informera eleven om var hjälp kan fås under sommaren. Kanske har du sagt och informerat om det tidigare, antingen enskilt för den berörda individen eller för hela klassen, men tveka inte att våga vara tjatig. Ibland är det bra att upprepa sig, och berätta om var man som utsatt kan söka hjälp, annanstans än i skolan. Eftersom plugget är stängt under sommaren finns det en stor risk att utsatta elever som mår dåligt och blir mobbade, i en del fall inte vet var hjälp finns att få. Under lov, och särskilt under sommarperioden, kan det därför vara bra att trycka extra på olika stödorganisationer som kan finnas tillgängliga med stöd, samt ge råd och tips. Tala om stödorga- nisationer som Friends eller Bris i helklass eller nämn det för den utsatta eleven vis tillfälle, ex- empelvis vid ett enskilt möte som avstämningsmöte.
  • Sociala medier som verktyg. Om du har ett Facebook-, Instagram eller Twitter-konto som du använder i rollen som lärare eller annan skolpersonal: uppdatera med olika sommarinlägg innan lovet tar vid. Posta bilder och statusar där du peppar eleverna att ta hand om sig själva och människor i sin omgivning, att vara snälla och omtänksamma. Ungdomar lever i stort sett på nätet, de har alltid koll på vad som sägs och skrivs online. Därför är sociala medier i lärarrollen otroligt kraftfulla. De påverkar eleverna, så utnyttja den kraften och ladda upp betydelsefulla inlägg med relevans.

Att vara lärare innebär så mycket mer än att bara dela sin kunskap

Det krävs mycket av en person som är lärare, för det är just det, yrket innebär inte bara att du delar med dig av dina kunskaper till eleverna. Nej, med jobbet följer mycket mer än så. Det räcker inte att hålla i lektioner om andra världskriget eller nomadfolket, som undervisare har du fler arbetsuppgifter, och de slutar inte vid en genomgång av den amerikanska revolutionen. Tvärtom, det är vid den punkten listan börjar.

Arbetsuppgifterna är många: vara rastvakt, rätta prov och läxor, hålla lektioner, göra lektionsplanering, hålla lärarmöten och ha kvartssamtal. Det här är bara ett urplock av saker som ska göras. Fast den viktigaste punkten en lärare har som uppgift är att se till att eleverna mår bra. Ingen ska behöva gå till skolan och må dåligt eller bli mobbad.

Många skolor säger sig kunna hantera mobbning på ett bra sätt, att de följer antimobbningsplanen och att de aktivt arbetar med en likabehandlingsplan. Visst kan det vara så, absolut, och en del skolor är förmodligen väldigt duktiga på att förebygga kränkningar. Men trots att sju av tio lärare känner till att någon elev har kränkts på deras skola det senaste året, så finns det fortfarande tre stycken undervisare som inte känner till att mobbning sker. Bland skolledare, som rektorer, uppger tio procent att de inte känner till några kränkningar på sin skola. Det här är en statistik som organisationen Friends tagit fram i sin nätrapport om mobbning i skolan för 2015.

Det är väldigt viktigt att skolorna jobbar mot mobbning, men för att det ska kunna göras på bästa sätt måste alla lärare (och all annan skolpersonal) vara väl insatta, inte minst informerade om, vad mobbning egentligen är. Även om de flesta anser sig veta vad det är och hur de ska hantera det, tycks många utsatta elever ändå vara missnöjda med hur de väljer att lösa problematiken när den väl uppstår. Det kan exempelvis handla om att man bara pratar om händelsen en gång, reder ut problemet och sedan går vidare.

Som lärare måste du vara närvarande, ha förståelse, visa empati, visa att du bryr dig, förmedla trygghet och tillit. Utan de här redskapen brister förtroendet till dig från eleverna väldigt snabbt. En undervisares personlighet är väldigt avgörande i frågan hur eleven ser på dig, och ödmjukhet är en central del i hur du är. Därför är det oerhört viktigt att man faktiskt tar sig tid för att bygga upp någon form av erfarenhet kring kränkningar och dess konsekvenser, för att sedan dra nytta av kunskaperna i mobbningssituationer. Det kan man göra genom att läsa böcker inom området för ämnet, lyssna till ett föredrag eller läsa om det på internet. Ett hett tips för att hålla sig informerad är att prata med andra lärare som hanterat sådana situationer, fråga dem om tips och råd.

Skollagen – så här säger den

Det finns en skollag som gör att alla skolor i Sverige är skyldiga att aktivt arbeta mot (förebygga) och stoppa (förhindra) mobbning. Ingen elev ska alltså behöva utsättas för kränkningar i plugget. Den här lager gäller för alla skolor.

Skolorna är skyldiga att aktivt och målmedvetet jobba mot kränkande behandling, göra allt de kan för att förebygga och förhindra att elever utsätts för kränkningar och att årligen ha en plan mot mobbning. Planen måste arbetas fram tillsammans med eleverna eftersom de ska vara engagerade i framtagningen av den. Dessutom bör den innehålla en tydlig översikt över de åtgärder som är nödvändiga för att kunna förebygga och förhindra mobbning.

När en medarbetare från skolpersonalen blir medveten om att en elev på skolan utsätts för mobbning, är denna person skyldig att direkt informera både rektor och huvudmannen, alltså den som driver skolan. Rektorn är den person som ska föra informationen vidare till huvudmannen. Skollagen säger också att ingen vuxen får kränka en elev, att det är lärarnas uppgift att skapa en trygg skolmiljö. Det här redovisas i skollagens kapitel sex, enligt barn och elevombudet.

Skolsköterskan kan ge stöd åt mobbade elever

Det räcker inte att bara lärare aktivt ska arbeta mot mobbning i skolorna, för all personal i plugget har ett ansvar att varje elev mår bra och känner trygghet och förtroende till sin studieplats. En skolsköterska har därför inte bara arbetsuppgifter som omfattar vaccinationer eller hälsokontroller, nej, hon behöver också finnas som ett stöd för mobbade elever.

På skolan måste alla anställda jobba i ett team. Alla måste vara som hökar. Kränkningar kan vara osynliga och vara svåra att upptäcka, och de kan förekomma när man minst anar det. Många vet inte hur mobbning kan jobbas mot, förebyggas och få ett stopp – inte minst lärare. Men om en elev går ensam i korridoren, är tillbakadragen och tystlåten brukar det många gånger vara så att personen är utsatt. Det är tre tecken att vara uppmärksam efter som kan tyda på utsatthet för kränkningar.

Vid varje terminsstart, då skolpersonal samlat ny energi genom ledighet från lov, arbetas det en hel del med att förebygga mobbning. Däremot brukar den här aktiva andan ganska snart dö ut eftersom man inte orkar, klarar av eller vet hur man ska fortsätta hålla lågan vid liv. Då är det viktigt att man ständigt påminner sig om hur viktig och allvarlig frågan om kränkningar på studieplatsen faktiskt är.

Det man som skolsköterska kan göra för att aktivt jobba med mobbningsfrågan är att läsa på mycket om ämnet. För det är ju så, är man inte särskilt insatt är det också väldigt svårt att göra någonting åt problemet. Ett tips är att prata med chefen och be om att få beställa hem några läsvärda böcker om kränkningar i skolan.

Skolsköterskan har ett uppdrag om att se till att eleverna mår bra, såväl psykiskt som fysiskt, precis som kuratorn. Därför kan det vara bra att kommunicera tätt med pluggets kurator, och så klart lärare. Uppdatera varandra, ofta, med ny information om vad som händer bland studenterna och rapportera direkt om mobbning sker. Prata då också med rektorn, informera föräldrar och agera direkt.

 

Här är lite mer nyttiga tips från mig om vad man som skolsköterska kan göra i mobbningsfrågan:

1. Gästa klasserna. Ta dig tid att besöka varje klass på skolan, åtminstone en gång i månaden, och prata med eleverna om vardagliga saker, mingla lite och kolla läget. Visa att du finns där och att du inte bara sitter på kontoret dagarna långa.

2. Skaffa dig en Facebooksida. Gör en profil på Facebook där du skriver som skolsköterska. Där kan du informera om olika saker, ge tips till de som är utsatta för mobbning. Informera föräldrar och elever om att den här sidan finns, och att de kan kontakta dig i ett privat meddelande om de behöver rådfråga eller berätta om någon som blir mobbad.

3. Skräddarsy en lektion. En gång varje halvår kan du sy ihop din egen lektion om mobbning och kränkningar. Använd dig gärna av personliga erfarenheter för att fånga uppmärksamhet och be lärarna om att få hålla en lektion. Det viktigaste är att du når ut till alla klasser på skolan med ditt budskap.

4. Inför temadagar. En del skolor arbetar med temadagar. Starta en tema dag med fokus på mobb- ning där eleverna får lyssna till någon föreläsare och arbeta i grupper med övningar som rör ämnet. Det kan till exempel handla om att de ska se en film om mobbning (Cyberbully är ett bra förslag), och sedan diskutera den.