Vet du det här om skolverkets rekommendationer om mobbning?

Skolverket publicerade 2011 en rapport (Vad fungerar? Resultat av utvärdering av metoder mot mobbning) där man presenterade resultatet av utvärdering av metoder mot mobbning. Utvärderingens syfte var att upplysa skolvärlden om flera olika problem vad gäller att införa och jobba mot färdiga antimobbningsprogram i skolan. I utvärderingen har man alltså granskat programmen och kommit fram till att de kan vara såväl effektiva som ineffektiva, att insatser till och med kan göra att en redan utsatt elev blir mer utsatt.

De resultat som presenteras kring utvärderingen lägger stor vikt vid hur förebyggande mot mobbning rekommenderas bedrivas och handlar därför inte om vilka antimobbningsprogram som är bäst. Huvudsakligen riktar man fokus mot att mobbning bäst förebyggs och stoppas med hjälp av framgångsrikt arbete, att både personal på skolan och elever aktivt ska arbeta mot problemet, att alla inom skolan på något vis bör vara engagerade i frågan på en aktiv basis. Om de insatser som görs mot kränkningar är kopplade till varandra och det finns en tydlig roll- och ansvarsfördelning bland skolans personal, kommer mest sannolikt ett fungerande arbete mot mobbning skapas.

Hela skolan måste vara engagerad i det aktiva arbetet mot mobbning. Elever och skolpersonal måste vara medvetna om hur man agerar vid kränkningar, därför måste alla vara delaktiga, skrivs det vidare i samma rapport. Dessutom rekommenderas det att man tillämpar flera olika arbetssätt som ska minska mobbningen, med hjälp av gemensamt engagemang från elever och skolpersonal kan det här ske.

En annan fokus som presenteras är att eleverna måste få en ökad medvetenhet om mobbning: vad det är för något, hur det påverkar den som blir utsatt, vad konsekvenserna kan bli, varför man mobbar och så vidare. Genom att öka medvetenheten hos eleverna, så att de kan tänka på vad som är okej och inte, förebygger man delvis att mobbning kan uppstå.

Björn Ahlström, forskare om mobbning vid Umeå Universitet, uttalar sig i rapporten. Han menar att mer delaktighet bland skolpersonal och elever bidrar till reducerad pågående mobbning. Och tvärtom, att bristande delaktighet bidrar till ökad förekommande mobbning. Skolverkets utvärdering förklarar därför att det krävs många olika insatser för att stoppa kränkningar. Att det är viktigt att skolan ser till skolans enskilda problem och förutsättningar i mobbningsfrågan. Samtidigt menar man att skolan bör lägga lika stor vikt vid att motverka och stoppa alla typer av mobbning. Skolklimatet är därtill avgörande för framgångsrikt arbete mot mobbning, och framgångsrikt arbete mot mobbning är avgörande för skolklimatet.

De program mot mobbning som utvärderats i rapporten är: Farstametoden, Friends, Lions Quest, Olweusprogrammet, SET (Social och emotionell träning), Skolkomet, Skolmedling och Stegvis. Men enligt utvärderingen menar man att olika insatser i programmen är olika verkningsfulla. Därför rekommenderar man bland annat skolor att agera utifrån skolans enskilda problem och förutsättningar, se till den enskilda individens särskilda behov, agera direkt vid mobbning, engagera skolpersonal och elever samt öka medvetenheten om mobbning i skolan.

Skolverkets allmänna råd

 

Nedan listas några av de formuleringar som står skrivna i Skolverkets allmänna råd kring åtgärder för mobbare och mobbare, vad skolornas planer mot diskriminering och kränkande behandling bör innehålla och vad skolan är skyldiga att göra när mobbning förekommer. Punkterna är sammanställda ur rapporten: Vad fungerar? Resultat av utvärdering av metoder mot mobbning.

  • Det bör finnas rutiner för hur akuta situationer sal hanteras och lösas när barn eller elever har utsatts för trakasserier eller kränkande behandling.
  • De åtgärder som sätts in bör leda till långsiktiga lösningar.
  • Det bör alltid övervägas om åtgärder också ska vidtas i syfte att förändra strukturer och förhållanden på grupp- och verksamhetsnivå.
  • Åtgärderna som vidtas bör grundas på utredningen i det enskilda fallet och riktas till såväl det barn eller den elev som blivit utsatt som till den eller dem som utövat kränkningen.
  • De vidtagna åtgärderna bör följas upp och utvärderas. Utredningen, åtgärderna och uppföljningen av dessa bör dokumenteras.
  • Tydliga rutiner bör finnas för akuta och uppföljande åtgärder avseende inträffande kränkningar och hur dessa ska dokumenteras.
  • Verksamheten bör organiseras så att personalen tidigt kan upptäcka trakasserier och kränkande behandling.
  • Personalen bör ha god uppsikt över alla utrymmen och platser där barn och elever befinner sig.

10 sätt lärare och annan skolpersonal kan agera fel mot mobbning

I min egna utsatthet för relationell- och onlinemobbning har jag dessvärre fått vara med om flera olika sätt som lärare agerat fel mot den mobbning jag varit med om. Jag anser att man utvecklas i sitt arbete och som person genom att våga vara medveten om vilka olika fel som går att göra och som man bör försöka undvika. Därför listar jag nedan olika sätt lärare och annan skolpersonal kan agera fel mot mobbning.

Konfrontation av den som är utsatt

Det kan vara svårt att veta hur du ska bemöta en elev som känner sig mobbad, men bemötandet får absolut inte ske i form av någon slags konfrontation, där eleven känner sig trängd. När du pratar med en elev bör du göra det med öppet sinne, lyhördhet och engagemang. Det är viktigt att lyssna till detaljer och känslor. En konfrontation kan skrämma iväg eleven och få denne att känna sig förminskad och kränkt.

Ta den utsatte åt sidan när alla ser

Är du medveten om att en elev utsätts för mobbning bör du inte ta eleven åt sidan för att prata när andra elever kan se. Den som är utsatt kan då uppleva sig trängd och denne vill heller inte göra det uppenbart för andra att något kan stå fel till. Utsatta elever går helst under täckmantel.

Skuldbelägga offret

Det är farligt att skuldbelägga den som känner sig utsatt för mobbning i skolan, det ger dig som lärare eller annan skolpersonal mindre trovärdighet. Ingen, förutom offret, har rätt att definiera om personen är mobbad eller inte. Det går alltså inte att säga till offret att han eller hon inte är utsatt. Det är den egna personens upplevelser som alltid, under alla omständigheter, ska litas på och värderas högst.

Inte ta mobbningen på allvar

Att inte ta mobbning på allvar är att förneka den utsattes egna upplevelser, vilket också förminskar personen. All form av mobbning och kränkningar är alltid allvarlig. När du inte tror på den som känner sig utsatt blir personen ännu mer utsatt, eftersom du då (i stort sett) nekar till mobbningens existens, då är det som om du inte bryr dig.

Mobbningen glöms bort

Har en elev berättat för dig om sina upplevelser av mobbning är det viktigt att du agerar direkt och tar det på allvar. Men många gånger glömmer man att agera och skrida till verk, i stället har man bara lyssnat utan att vidta åtgärder, något som resulterar i att mobbningen glöms bort och eleven får aldrig hjälp.

Att åtgärder aldrig vidtas

Råder mobbning riktad mot en specifik elev och du är medveten om det här, men ändå inte agerar eller gör någonting åt saken, vidtas aldrig åtgärder. Eleven får aldrig trygghet eller hjälp och blir fortsatt utsatt.

Förnekande av offrets egna upplevelser

Du förnekar offrets egna upplevelser om du inte tror på personen eller blundar och ser åt andra hållet, för att du inte orkar ta tag i problemet eller anser dig inte ha tillräckligt med tid. Det finns alltid tid att hjälpa så länge man verkligen visar vilja och engagemang för det. Förnekar den utsattes upplevelser gör du också genom att prata till offret med nedsättande ton eller genom ointresse eller med tveksamhet i rösten.

 

När man tar mobbarnas parti

Det är aldrig okej att ta mobbarnas parti. Det är aldrig acceptabelt att som vuxen inom skolvärlden påstå att mobbarna har rätt i det dem säger, att deras kränkingar är korrekta eller att det är offret som borde synas mer eller ta mer plats i klassrummet. Då är det som att du själv mobbar den utsatte.

Visar ointresse

Att visa ointresse för att hjälpa eller lyssna till någon som känner sig utsatt är att inte vilja att mobbningen ska få ett slut. Ointresse visar du genom att prata bort ämnet så fort eleven tar upp det eller genom att säga att ni får prata om det någon annan dag när mer tid finns. Agera direkt. Lyssna. Gör något. Punkt.

Att övrig personal inte informeras om mobbningen

När väl en utsatt elev vågat öppna sig för dig och berätta om mobbningen måste du sätta igång att aktivt försöka stoppa mobbningen. Det gör du inte genom att hålla på informationen själv, utan genom att informera resterande personal om vad som pågår. Det är tillsammans med dina kollegor du måste stoppa kränkningarna.

Skolpersonal saknar vilja, engagemang och passion i mobbningsfrågan

Den vanligaste frågan jag får från lärare och skolpersonal när jag är ute och föreläser i skolor är: hur hade du velat bli hjälpt? Det är en omfattande fråga som jag har flera olika svar och tips på, men i slutändan handlar frågan om grundläggande faktorer. Mina år av utsatthet har givit mig mycket erfarenheter och kunskaper, även i de allra svåraste tiderna, fast jag har också observerat en hel del. Jag har haft förmånen att vara med om och se saker där skolan brister vad gäller mobbning.

Mina egna observationer grundar sig i något som jag vill kalla för de tre grundpelarna, dessa är: vilja, engagemang och passion.

De tre grundpelarna är (av mig) framtagna ur mina egna upplevelser och handlar om de punkter där skolan, lärare och annan skolpersonal brister. Det är alltså dessa områden som saknas för att man inom skolvärlden ska kunna motverka och stoppa mobbning. Utan dem är det enligt min mening oerhört svårt att försöka minska antalet elevers känner sig utsatta och få mobbningen som samhällsproblem att minska. Många gånger har jag ställt mig själv frågan: varför är det så att, bland annat, Friends årliga rapport (2015) för hur många elever som är utsatta för mobbning visar att det här är någonting som ökar? Varje gång jag funderat kring det kommer jag fram till samma slutsats. En slutsats om att a) skolan besitter brytande kunskap och verktyg för att ha förmågan att motverka och stoppa mobbning b) skolan har inte tillräckliga resurser c) ungdomarnas digitala liv gör att kränkningarna finns med överallt och e) barn och ungdomar måste lära sig hur man uppför sig i och utanför skolan samtidigt som skolan aktivt behöver ta ställning mot mobbning i det dagliga arbetet.

Fram tills 2014 har Friends statistik för antalet utsatta vilat på 50.000 elever, 2015 ligger samma statistik på 60.000 elever. Statistiken är hög, men personligen tror jag att siffran är ännu högre än vad som går att mäta. Jag minns själv att jag i skolan ljög om vad jag egentligen kände och upplevde kring mobbning, när lärarna delade ut enkäter om kränkningar. Jag tyckte det var pinsamt att enas för mig själv erkänna min utsatthet, och att sedan kryssa i frågor och svarsalternativ om ämnet var bara för mycket. Jag ville ju inte vara eller se mig själv som utsatt, fast att jag var det, så i stället mörkade jag det i enkäterna. Fick det att framstå som om jag mådde hur bra som helst. Jag tänkte att lärarna skulle fatta att jag var mobbad när de samlade in lapparna, trots att de var anonyma. Därför är jag nästan säker på att det finns otroligt många fler elever som är utsatta än vad som mäts, eftersom fler förmodligen gör som jag gjorde och ljuger i sina enkätsvar.

 

De tre grundpelarna

Vilja

För att kunna arbeta mot och stoppa mobbning i skolan behöver skola såväl som personal besitta en stark vilja. Med vilja att aktivt jobba mot kränkningar kommer man långt. Utan vilja är det oerhört svårt att komma någon vart och då är det också lättare för personal att förbise den mobbning som kan pågå inom den specifika skolan. Det räcker med andra ord inte att till viss del vilja, viljan måste vara äkta och fulländad.

Engagemang

Förutom vilja att aktivt arbeta mot och stoppa mobbning, behöver skola och personal besitta ett gediget engagemang för just det. Engagemanget är drivkraften framåt och är det som delvis gör att man också vågar ta tag i mobbningssituationer samt sätta problemet på den dagliga agendan. Viktigt är även att utstråla engagemang i arbetet, då bristande engagemang är något som speciellt utsatta elever märker om det saknas eller inte.

Passion

Det är en sak att jobba mot mobbning och agera mot det i skolan för att det är obligatoriskt enligt skolverket. Men det är något helt annat att faktiskt göra samma sak med genuin passion. Oftast blir det lättare att upptäcka, förebygga och stoppa kränkningar med den där äkta glöden och önskan om att minska antalet utsatta elever.

Det finns en Malin Engelbrektsson och en Hannah Baker i varje skola över hela världen

Från början var hon som vilken tonårstjej som helst. Hon var glad, rolig, vacker. Hon hade några få kompisar. Hon lyste av förhoppningar om att den sociala tillvaron i skolan var på väg att förändras till det bättre för henne – att kanske, bara kanske, så skulle hon nu få känna en delaktighet hon aldrig tidigare fått uppleva. Hannah Baker (från Netflix 13 reasons why) log med glimten i ögat tills allt kom att gå käpprätt åt helvete, när mobbarna sakta men säkert såg till att varje del av hennes egna jag åt upp henne inifrån och ut.

Precis som de gjorde med mig.

De fanns alltid där och gjorde sig påminda i mitt huvud även de dagar när jag inte var i skolan. De rev ner den mur som skulle skydda mig från dem. Inte bara hade de makten att förstöra mig psykiskt, de manipulerade omgivningen omkring mig att tro på att mina upplevelser av utsatthet för deras mobbning inte var sanna, än mindre att de existerade.

Precis som de gjorde mot Hannah Baker.

De visade aldrig någon nåd eller empati när jag drogs allt djupare in i mörkret. I stället utnyttjade de sin maktposition åt att förnedra mig så pass mycket att de själva kunde härska som de högsta hönsen. De fick mig att tvivla så mycket på mina egna upplevelser, min egen sanning, att jag förlorade kontrollen över vem jag var. Och när jag desperat bad om hjälp hos lärarna fanns det ingen som räckte ut sin hand för att hjälpa mig.

Precis som de gjorde mot oss.

När vi blev de socialt exkluderade – de ofrivilligt isolerade från det sociala livet i skolan när våra klasskamrater började undvika, ignorera och ta avstånd stängde vi oss ute från övriga världen. Vi blev osynliga och slutade tro på oss själva. Vi försökte få det att se ut som om vi inte brydde oss inför mobbarna och andra, för att dölja hur sårade och ledsna vi egentligen var. Det ledde till att vi stängde av våra känslor i situationer där vi utsattes för mobbning.

Vi båda skapade oss en strategi för att överleva vardagen.

Mobbare förstår inte orsak och verkan. Det vill säga följderna eller konsekvenserna av att om man beter sig på ett visst sätt mot en person så påverkar det den här personen på det här sättet. En vanlig mekanism i alla former av mobbning är att den som mobbar inte vill ta ansvar och i stället skyller ifrån sig på offret. Det kallas ”blaming the victim”. Ofta handlar det om att man anser att offret är udda, avvikande eller inte passar in och att han eller hon därför får skylla sig själv för att ingen vill vara kompis med honom/henne eller för att hon/han blir kränkt. Om den eller de som mobbar kan övertyga sig själva om att det är offrets eget fel så minskar även skuldkänslorna och då är det lättare att fortsätta.

Just nu går elever omkring och hoppas i hemlighet att någon kunde se rätt igenom dem; se känslorna, se mobbningen, se ropet efter hjälp. Skolkompisar du alltid går förbi i korridorerna önskar att du ska se dem. Den där Linnéa som ”alla” tycker är ”udda” bär omkring på ett oändligt mörker som ingen ser. Joel i musikklassen ser ut att ha allt, men han dör inombords. Det finns en Malin Engelbrektsson och en Hannah Baker i varje skola över hela världen. Den vikta frågan är; vilken roll tar du vid mobbning?

Mobbarnas plattformar – verkligheten och online

Tack vare den digitala revolutionen har mobbare fått ytterligare en plattform de kan röra sig på. Plötsligt nöjer de sig inte bara med att göra sig synliga i verkligheten, utan nu har de också flyttat in på nätet, och dessvärre verkar de trivas där.

Mobbare som finns i verkligheten kan numera komplettera sin mobbning mot en specifik person med sociala medier. Deras mål med mobbningen är densamma, oavsett om de gör det på skolgården eller online. Tillgängligheten till sociala medier gör att det är vanligt att mobbare också mobbar på nätet.

Kränkningar som sker online kan yttra sig i olika former. Elaka kommentarer, statusar som kränker någon annan, läckta bilder eller personangrepp är bara några tydliga exempel på nätmobbningens olika skepnader. Antingen kan en mobbare vara en människa som har ett specifikt mål, en person som de vill komma åt för att man ogillar personen eller är ett enkelt byte, någon som är lätt att bryta ner både fysiskt och psykiskt. Eller, så kan det handla om att den som mobbar inte har ett mål överhuvudtaget, och istället surfar omkring på nätet i syfte att provocera och röra om i grytan. En sådan person är egentligen inte ute efter en specifik person, snarare vill man provocera flera människor genom att göra dem arga, ledsna, irriterade eller uppretade. Helt enkelt för att det triggar igång något som får mobbaren att känna tillfredsställelse. Sociala medier har tyvärr ökat möjligheterna och tillfällena för mobbare att utöva sin mobbning, de har fått fler plattformar att verka på, så de fortsätter sin mobbning även utanför skolan. Det här är ju en nackdel med sociala medier idag, att mobbningen utökas och kan fortsätta större delar av dygnet. Det krävs inte längre att man fysiskt träffas för att kunna mobba någon, utan det kan man nu göra via sms eller i sociala medier, vilket får resultatet att den som mobbas aldrig får vara ifred.

 

Det finns mycket du kan göra som lärare för att upptäcka och stoppa nätmobbning. Ett första steg är att börja prata med de som är mobbade i verkligheten, vilket du som lärare bör ha koll på, för att ta reda på om de blir mobbade på nätet också. De här ungdomarna kan då visa dig var och hur mobbningen förekommer på nätet, för att hjälpa dig bilda en uppfattning om i vilken utsträckning det sker. På det sättet kan du sedan lära dig hur nätmobbning ser ut, vilket i sin tur gör det lättare för dig att upptäcka nätmobbning. Det är också bra om man på varje skola har en lärare som är ansvarig för det här med nätmobbning, och som får lära sig mer om det och hur man kan bemöta det.

Varje skola skulle sedan ha någon form av system dit elever kan anmäla nätmobbning till den som är ansvarig för just det området. Sedan är det självklart upplysning som gäller och att man redan på lågstadiet pratar om den här typen av mobbning. Det bör ingå när man pratar om vanlig mobbning. Skolan bör se lika allvarligt på nätmobbning som på traditionell mobbning. Det finns idag skolor som har handlingsplaner mot nätmobbning och de bör uppdateras kontinuerligt precis som de bör användas.

Sociala medier är något som vuxit fram snabbt under 2000-talet. Förståelsen för konsekvensen av de åsikter man skriver och hur dessa kan uppfattas hos läsare, upplever jag inte har hunnit med utvecklingen. Här har skola och föräldrar ett gemensamt ansvar att träna sina barn och ungdomar. Det vi skriver kan uppfattas på ett helt annat sätt än vad det var tänkt. Enligt Peter Heddelin, verksamhetschef för samtliga Plusgymnasier i Sverige, är det oerhört viktigt att all skolpersonal har rätt kunskap om hur man hanterar nätmobbning. Men han ser ingen skillnad mellan nätmobbning och vad som kan ske människor emellan på andra mötesforum. Det är samma grundfråga. Respekten för varandras lika värde. Hanteringen av det här ska ske på samma vis. Dock behövs ett brett perspektiv gällande att mobbning kan ske i fler forum än tidigare.

På en grundskola i Göteborg, skedde det 2012 en incident där ett antal elever skapat ett instagramkonto där de hängde ut sina skolkamrater både med kränkande texter och läckta bilder. Kontot fick snabbt flera tusen följare, vilka sedan uppmanades att skicka in bilder på ungdomar som de ansåg vara horor och slampor. Många elever från Plusgymnasiet i Göteborg hängdes ut på sidan. Det dröjde inte länge innan ett upplopp utanför skolan skedde, och över fyra hundra ungdomar samlades för att protestera mot kontot.

Peter Heddelin menar att eleverna som skapade kontot där senare blev dömda i tingsrätt för brottet om förtal på över nittio elever. Då Plusgymnasiet i Göteborg av en slump råkade hamna i händelsernas centrum gjorde man en rad åtgärder i linje med deras plan för krishantering. Detta föll mycket väl ut, förklarar Peter. Bland annat tog man initiativet till ett projekt runt sociala medier som man genomförde för alla skolor i Göteborgs kommun. Detta blev en väckarklocka för hela Göteborg runt hur fort det kan gå på internet. På två dagar genomförde man mer än hundra intervjuer för media som sändes över hela världen. Från dansk tv till tv i Australien.

Instagramkontot drevs av två tjejer som var minderåriga. För att identifiera de två tjejerna vände sig polisen direkt till Instagram i USA. Där fick man hjälp med en mejladress, ip-adress och telefonnummer till den mobiltelefon som Instagramkontot skapats på. Den tillhörde den 15-åriga tjejen som erkänt. Den 16-åriga tjejen fördes samman med brottet, enligt åklagaren, med hjälp av sms-trafik. I juni 2013 dömdes den 15-åriga flickan till ungdomsvård och hennes 16-åriga kompis till 45 timmars ungdomstjänst.

 

Nätmobbning är minst sagt en kompletterande form av mobbningen som sker i verkligheten, och den kan förvärra utsattheten något oerhört för en person som redan upplever mobbning också i andra sammanhang. Sett till statistik om särskilt berör just mobbning online, går det snabbt att förstå hur illa nätmobbning faktiskt är, och de som mest drabbas är ungdomar. Det är ett stort och allvarligt problem som behöver få mer uppmärksamhet, samtidigt som det är något varje skola aktivt måste prata med sina elever om, särskilt med tanke på att de är så pass närvarande på sociala medier varje dag. Ja, till och med under skoltid.

Nätmobbning påverkar många ungdomar på en daglig basis, och kan ske på följande sätt:

  • Genom kränkande meddelanden eller hot som skickas av mobbaren till offrets mobiltelefon, alternativt sociala medier.
  • Genom ryktesspridning online.
  • Genom att mobbaren postar kränkande statusar på sociala nätverkssajter eller webbsidor.
  • Genom att mobbaren snor en persons känsliga kontoinformation för att kunna hacka sig in på personens sociala konton, och därigenom posta statusar som den andre personen för att kunna göra skada på det viset.
  • Genom att mobbaren låtsas vara någon annan på nätet för att provocera eller kränka en eller flera personer. Ibland kan mobbaren skapa flera fejk-profiler för att öka sina forum för kränkningar mot en och samma person.
  • Genom att mobbaren sprider läckta bilder på sitt offer.
  • Genom sexting, där sexuellt suggestiva bilder eller meddelanden om en person sprids.

    Alla typer av mobbning är oerhört skadligt för de ungdomar som faktiskt utsätts för det, och det sätter djupa spår i själen. Det är sår som läker med tiden, men ärren finns alltid kvar och de tvingas man ständigt att bearbeta. Det är heller inte ovanligt att ångest, depression och självmordstankar är konsekvenser av utsattheten som kan göra sig synliga. Dessutom är det viktigt att vara medveten om att läckta bilder eller elaka statusar är saker som egentligen aldrig försvinner från nätet. Allting som postas online finns för evigt kvar, på ett eller annat sätt.

Mobbningsoffrets stadier och faser i utsattheten

Att vara mobbningsoffer är ingen lätt match, det är ingenting som går att råda bot på över en natt – inte ens över dagar eller veckor. När väl en elev har börjat utsättas för kränkningar har eleven redan hunnit genomgå ett eller flera stadier i utsattheten för mobbning, vilket redan då ger men och konsekvenser som är svåra att fullt bli av med. Det kan handla om allt från bristande självkänsla till att man förlorar kompisar som man aldrig mer får tillbaka. För det är ju så att en elev inte alltid är mobbad från start, utan kanske befinner sig i ett gäng där man senare (på grund av flera olika möjliga omständigheter) exkluderas. Jag har personligen gjort iakttagelser under hela min skoltid som hackkyckling, där jag gått igenom de stadier jag förklarar nedan. De är alla listade för att förtydliga och belysa, att lägga fokus vid hur det känns att vara mobbad, samt för att ge en större inblick i ett mobbningsoffers olika faster i sin utsatthet.

  1. Utsattheten tar vid. I början av utsattheten förstår mobbningsoffret inte riktigt varför hon eller han blir kränkt. Faktum är att man upplever sig som konstig eller annorlunda, att man inte hör hemma någonstans. Än mindre kopplar man varför någon annan skulle kunna med att vara så taskig. Därför är starten på utsattheten väldigt förvirrande, skrämmande och läskig – just för att man inte förstår varför man är den personen som drabbas av kränkningar.
  2. Känslostormen sår ett frö. Det här har i själva verket redan skett i det första stadiet, men här blir känslorna mer påtagliga och starka för offret. Per automatik och som en ytterligare följd av fas ett, känner sig eleven mörbultad och energilös. Eleven är med om en tornado som rör om i grytan. Plötsligt kokar grytan över och man känner saker som till exempel hopplöshet, sorg, ilska, förtvivlan och ensamhet.
  3. Det sociala livet brister. Oavsett om eleven vid utsatthetens start inte har några vänner i skolan, eller har kompisar en plötsligt blir exkluderad ur gemenskapen, faller allt socialt liv. Eleven påverkas av de starka och påfrestande känslorna av sin utsatthet och i samband med detta sjunker också orken och viljan att befinna sig i sociala sammanhang. Den som är ett offer låser in sig i sig själv, utesluter omvärlden och vill helst bara bli lämnad i fred – både av mobbarna men också av ”alla” de som inte verkar förstå vad man egentligen gå igenom. Det är en känsla som base- ras på ensamheten och tanken om att ”ingen” möjligen kan sätta sig in i mobbningsoffrets situation.
  4. Grubblaren stiger fram i rampljuset. Sakta men säkert börjar man grubbla över frågor som: vad är det för fel på mig? Varför vill ingen vara med mig? Är jag verkligen en ”hora”? Varför kan jag inte bara få vara mig själv? Varför är det mitt fel att jag är blyg? Varför måste jag synas och höras mer för att överhuvudtaget bli sedd? Frågorna är oändliga, man analyserar exakt allting och det gör att man kan sjunka längre ner i både ångest och depression. Samtidigt höjs kraven man sätter på sig själv och pressen om att prestera växer sig större.
  1. Tvivlet stormar in. Det är oerhört vanligt att man som utsatt tvivlar på sig själv, sina känslor och sin utsatthet. Under tiden man är ett offer för kränkningar är risken därför stor att man börjar ifrågasätta sina upplevelser. Ofta försöker man att förneka dem, eftersom man i det här stadi- et börjat fundera kring om det inte är så (trots allt) att man är allt det där som mobbarna påstår att man är. Att leva i utsattheten får en att, tillslut, tro på kränkningarna man utsätts för.
  2. Utsattheten når ett crescendo. När utsattheten satt sin prägel på mobbningsoffret når den ett crescendo. Det är när mobbningen är som värst, när det känns som om hela livet bara ska rasa samman i vilken sekund som helst, när man befinner sig så djupt ner i sig själv (och utsattheten) att man inte vet vart man ska ta vägen.

Att förbereda utsatta elever för sommarlov

Det finns mycket man kan göra som lärare eller annan skolpersonal för att a) ge utsatta elever ett tryggt avslut på skolåret när de går på sommarlov och b) ge utsatta elever en trygg och säker början på terminstart. Sett till mina egna erfarenheter av att både gå på sommarlov och att börja skolan igen vid hösten, kan man som anställd på skolan vidta flera åtgärder för att göra avslutnings– och startprocessen så bra det bara går. Det är viktigt att de elever som utsätts för kränkningar, såväl i skolan som på fritiden, faktiskt går på ledighet eller börjar plugget med en stark tillit och ett stort förtroende för skolan och de som arbetar där. Nedan har jag listat förslag på saker man kan göra för att underlätta för utsatta elever, och varje förslag baseras på egna upplevelser eller tillvägagångssätt jag själv önskat att mina lärare använt sig av.

 

* Notera att varje förslag vad gäller att förbereda utsatta elever för sommarlov och terminstart, bör genomföras innan eleverna går på sommarlov, så att de har med sig en trygghet när ledigheten tar vid och att de under semestern kan känna sig säkra med att de vet vad som kommer hända till hösten. Allt material behöver de alltså få med sig innan sommarlovet börjar.

Förbered utsatta elever för sommarlov

  • Kalla till avstämningsmöte. Gör en tydlig avstämning med eleven och dess vårdnadshavare (om sådan är inblandad i den rådande situationen). Kalla till möte, informera och gå igenom all- ting som har hänt under skolåret – allt från incidenter, till vilka åtgärder som gjorts, vad som har fungerat och inte fungerat samt vad som kan göras bättre. Se till att boka ett rum där ni kan prata ostört och i lugn och ro, rusa inte fram i samtalet, det är viktigt att mötet får ta den tid som eleven det rör kräver. Var noga med att låta elven berätta om hur han eller hon upplevt skolåret, uppdatera med information om fler kränkningar förekommit och lyssna noga på vad eleven säger. Var genuint intresserad. Fråga också vårdnadshavaren om hur han eller hon uppfattat det senaste skolåret, gå igenom vad som sagts på tidigare möten och dela med dig av informationen som det här mötet ger med lärare som också undervisar eleven eller som på något annat sätt i skolan ofta är i kontakt med eleven. Alla måste vara informerade om vad som gäller och vad som sägs, för om eleven sedan behöver prata med någon lärare som inte vet om den rådande situatio- nen, då känner sig eleven ensam och att man inte tar situationen på allvar.
  • Informera eleven om var hjälp kan fås under sommaren. Kanske har du sagt och informerat om det tidigare, antingen enskilt för den berörda individen eller för hela klassen, men tveka inte att våga vara tjatig. Ibland är det bra att upprepa sig, och berätta om var man som utsatt kan söka hjälp, annanstans än i skolan. Eftersom plugget är stängt under sommaren finns det en stor risk att utsatta elever som mår dåligt och blir mobbade, i en del fall inte vet var hjälp finns att få. Under lov, och särskilt under sommarperioden, kan det därför vara bra att trycka extra på olika stödorganisationer som kan finnas tillgängliga med stöd, samt ge råd och tips. Tala om stödorga- nisationer som Friends eller Bris i helklass eller nämn det för den utsatta eleven vis tillfälle, ex- empelvis vid ett enskilt möte som avstämningsmöte.
  • Sociala medier som verktyg. Om du har ett Facebook-, Instagram eller Twitter-konto som du använder i rollen som lärare eller annan skolpersonal: uppdatera med olika sommarinlägg innan lovet tar vid. Posta bilder och statusar där du peppar eleverna att ta hand om sig själva och människor i sin omgivning, att vara snälla och omtänksamma. Ungdomar lever i stort sett på nätet, de har alltid koll på vad som sägs och skrivs online. Därför är sociala medier i lärarrollen otroligt kraftfulla. De påverkar eleverna, så utnyttja den kraften och ladda upp betydelsefulla inlägg med relevans.